Relativt Relevanta Reflektioner

Som kompensation för att improvisationsteaterkursen jag skulle gått på blev inställd så fick jag två biljetter till en stand-up show som skulle hållas på kulturhuset som ligger ett stenkast bort från mitt hem. Jag och Niels skulle visa sig vara de enda vita människorna i publiken, på främsta raden och ständigt i komikernas blickfång på denna stand-up show som jag kommer minnas länge.

Jag satt där bland folk som pratade ett språk som jag knappast förstod. Folk som var annorlunda mig med helt andra intressen och värderingar än jag. Jag spelade med, ljög, hittade på – allt för att smälta in och inte se ut som att jag inget förstod. Nej, nu förväxlade jag stand-up comedyn med mina sociologilektioner. Sociologi är, för er som inte läst det, en tävling bland sedan hundratals år tillbaka döda män, som går ut på att förklara självklarheter på ett så svårt och utdraget sätt som möjligt utan att upprepa sig. Istället för att skriva: ”They now have easier to understand” så skriver en sociolog: ”They often come to feel that they can now provide themselves with adequate summations, cohersive assessments, comprehersive orientations”. Detta kan tänkas gå rakt emot den enkla form av skrivande som vi lär oss i nyhetsskrivandet och man kan undra vad en journalist har att få ut av att sitta i timmar med en bok som, när alla ord översatts från engelska till svenska, och från svenska till en svenska som man kan förstå, visar sig ha det extremistiska, galna, kontroversiella budskapet att världen förändras och våra liv är inte samma som det liv man levde för tvåhundra år sedan.

När man hör ett sådant påstående vill man ställa sig upp, protestera, argumentera, revoltera. Hur vågade så många män, som nu är döda, sitta ner och skriva sådan galenskap i bok efter bok. Att samhället skulle förändras. Att våra liv skulle moderniseras. Att det kanske fanns något samband där mellan samhället och individen som bodde i samhället. Sånt där kan man ju inte stå bakom! Eller jo. Sociologi har hittills varit som en flaska med jättefin etikett som det står något på franska på och som inte lovar något annat än ett innehåll av högsta tänkbara kvalitet, men som visar sig innehålla ett annat vanligt mineralvatten. Det jag, som journalist, kommer att ha nytta av från mina sociologistudier är, förutom att jag kommer att tycka att allt annat är väldigt intressant i jämförelse, att jag kanske också kommer kunna lära mig att skriva artikel efter artikel om – ingenting.

Efter fyra års väntan sitter jag åter i skolbänken. Första dagen gick bra trots att jag inte hade tagit kontakt med alla mina framtida studiekamrater via Facebook. Londonhösten har slagit sig till ro vilket gynnar mina möjligheter att koncentrera mig på skolan istället för allt det där andra som folk kommer till London för att göra. Den första veckan har inneburit många nya termer, namn, ämnen, böcker, korridorer och människor att bekanta sig med men det har jag förhoppningsvis gjort tills jul. Av tusentals idéer om hur jag skulle ge mina klasskamrater ett totalt missvisande första intryck av mig, så slutade det med att jag snällt gick till skolan första dagen utan varken glasögon eller nitjacka. Det kunde varit sista gången jag började skolan.