Relativt Relevanta Reflektioner

Jag minns inte Fortaleza som en stad där man kan gå runt med systemkameran runt halsen och plånboken i handen, pratandes i sin telefon, men jag minns heller inte Fortaleza som ett Brasiliens Brooklyn där rån är lika förekommande som kring chokladen i en Göteborgskex's Jätten-påse. Efter tjugoen timmar på bussen från Salvador hade vi penetrerat det brasilianska landskapet och nått nordkustens Fortaleza. Jag och mina nyfunna engelska vänner tog en stadsbuss mot stadens centrum som på nästa hållplats fick oväntat besök. Jag undrade vad för stor sedel de två killarna i min ålder hade betalat med för att ha rätt att själv plocka på sig av chaufförens växel som om det vore ett godis på en studentmässa men när de tog hans mobiltelefon så förstod jag att de nog inte betalat alls.

Chauffören släppte på killarna varav en hade s.k. 'crazy-eyes' som tydligt uttryckte att han inte skulle dra sig för att döda en kattunge. När de gick förbi oss berättade jag lite shockad/road för mina kompisar vad som stod på, utan att tänka på att tre vita killar med lika många välfyllda ryggsäckar kanske kunde uppfattas som ett uppdukat julbord i brasilianska rånares ögon. När de passerat oss och började fråga runt efter mobiltelefoner och pengar i bakre delen av bussen så slutade jag att tycka att det var lustigt. Killarna klev efter lite handgemäng av bussen och folk skrek på en till synes oberörd chaufför att stänga dörrarna. Han ryckte på axlarna men kunde snart försätta oss i säkerhet och parkera för att invänta de tvåhundra poliser som snart skulle anlända till platsen och försena oss ytterligare tjugo minuter.

Lättade över att ha suttit längst fram klev vi av bussen och gick mot vårt vandrarhem. Det första vi såg på gatan var en gatutjej som löpte amok på en bar på andra sidan. Hon slogs, skrek och krossade en glasflaska som hon hotade några människor med. Mina vänner hade bara varit i Brasilien i två veckor och Fortaleza hade inte gett dem bästa möjliga första intryck, men jag försäkrade dem om att det fanns folk som överlevt några dagar där. Jag lämnade ändå mobilen på rummet den kvällen.