Relativt Relevanta Reflektioner

Jag har under mitt liv inte mott manga som inte stallt sig fragan. Under andlosa luncher i skolan har det diskuterats vilt och alla mojliga teorier till detta faktum har lagts fram, men nu verkar det som om den for min omgivning stora gatan har narmat sig sin losning.  Efter att ha levt i ungefar ett halvar utan den regelbundna traning som praglat min vardag under de senaste tio aren, med samma kosthallning som forut, tvingas jag nu lamna detta besked som for manga kanske kan komma som en lattnad, aven om det, som varit samtalsamne under detta oandliga antal luncher som slutat med att jag suttit kvar ensam och lassat in mat medan mitt sallskap otaligt tvingats vanta, nu maste ersattas av nagon annan stor fraga av samma dignitet, vilket kan komma att bli ett problem. Jag har borjat bli fet.
Inte fet, men lite mullig. Kanske inte mullig heller, men mina muskler borjar drunkna i ett hav av godsaker. Jag har nu adderat vart garlic+cheese bread till min standardmaltid innan jobbet pa Bonds - restaurangens grymt goda hamburgertallrik.

Hemma ar det "vulkanen" som galler varje kvall. Vulkanen ar ett av silen format pastaberg som man gor ett hal i mitten och trycker i massa pastasas i. Kring berget fyller jag pa med en agg-svamp-lok-rora som lagger sig fint i magen. Pricken over i:et blir vitlok/ort-baguetten fran Lidl. Denna ratt tar normalt sett over en timme(som inkluderar halvtidspaus och toalettbesok, obligatoriskt for att fa plats till allt) att ata. Efter det kanner jag mig lite latt berusad och kan latt somna in.
Jag tycker det ar ganska skont att naturen antligen sager ifran och jag vet att det inte skulle ta manga traningspass for mig att komma iform igen, sa darfor njuter jag av kalorierna fran mat och ol samtidigt som jag gladjs med dig som nu slipper ligga vaken fler natter och fundera over hur en liten kille som jag kan ata hur mycket som helst utan att vaxa pa bredden. Antligen borjar jag bli denna Jack Black-skona kille som jag velat vara sedan jag i hostas klev av planen efter den sista kvalmatchen och mitt samvete som lange tyngts ner kan nu antligen kanna en lattnad av att jag bjuder min omgivning pa denna utseendemassiga (i ett storre perspektiv givetvis endast marginell) nertrappning.