Pop-Patriotism
I Sverige hände det aldrig, men här, i ett av världens ledande nationer inom musikbranschen är det mer en regel än ett undantag. När jag än sätter på min radio, som jag köpte på lidl för 25:- innan jag drog och numera tjänstgör som stämningshöjare på toaletten, i köket och på balkongen, och bläddrar mellan kanalerna, är chansen att man ska höra tonerna från Björn&Benny med tillhörande kvinnor nog lika stor som att Jonathan, en generöst dricksande businessman och flitig stamgäst på Bonds, på kvällen ska beställa in en dubbel gin&tonic och samtidigt bjuda sitt sällskap på en runda öl. Jättestor. Det är nästan lika kul att komma på att den låten man hört början på samtidigt som man försökt komma på varför den kändes bekant, är ABBAs "knowing me, knowing you", som varje gång man ser att de säljer ANNAs pepparkakor i de engelska butikerna.
Förra veckan hände det dock något mindre kul på Abercrombie&Fitch. Jag stod förväntansfull i kön till rummet där jag skulle få välja vilka kläder ur sommarkollektionen jag skulle få, och var glad över detta, när jag såg det. Framför mig höll en tjej som nyss börjat på A&F på att prova ut sin nya uniform och kom ut ur provrummet. I detta vimmel av vackra människor stannade min värld plötsligt till för några sekunder då jag insåg det faktum som skulle få mig att undra vart denna affären var på väg. Hon var tjock. Jag ryggade tillbaka, men inom bråkdelen av en tiotusendels sekund fann jag mig stående med denna trendbryterska mitt framför mig. Hon var stor. Inte jättefet, inte gigantisk, men stor, vilket gjorde att hon stack ut litegrann bland alla vandrande pinnar till modelltjejer. Stark tjej!
