med Fula Footballfreaks på säsongsFörfest
Förra lördagen såg jag ett West Ham med Freddie (det stod t o m Freddie i matchprogrammet och på laguppställningarna, fattar de inte vad deras supernyförvärv egentligen heter?) Ljungberg i spetsen genrepa inför Premiership mot mitt Roma hemma på Upton Park. Att vandra på Green Street och hamna mitt i den ökända hemmaklacken förgyllde inramningen av Totti, Giuly, Perrotta, Koffour och Panuccis kamp mot Ljungberg, Bowyer och Zamora. Ni som har sett huliganfilmen Green Street Hooligans med en Elijah Wood i normalstorlek vet vad jag kände där när de tusentals i klacken vände sig mot Roma och hyllade sin och konkurrenten Lazios forna nazistbuse Paolo di Canio.
Matchen vann förvånande
Det kan bero på att det fina folket satt ner på andra delar av stadion. Det kan bero på att West Ham är ett lag för de lokala invånarna och inte en turistattraktion av "gunners" kaliber vilket gjort att Upton Park, och i synnerhet min läktarsektion, kan ha varit en av platserna med flest britter per utlänning i London just då. Det kan bero på att folk gått upp tidigt för att få biljetter och därmed inte hunnit fixa sig, men jag har inte sedan jag kom till London sett så många fula människor på samma ställe som på stå-läktaren denna soliga lördagseftermiddag. Killarna bredvid mig var riktiga stereotyper. Tjocka, rödhåriga, fräkniga, svettiga och bleka stod de och svor åt "the italian wankers" under nittio minuter. Jag kände mig plötsligt snygg, snäll och fräsch och ser fram emot fler drabbningar mot hösten.
