Den sista söndagen i stan
Eftersom måndagen helt försvann i en grå dimma när min mor blev dålig så blev helgen mina sista dagar i Sverige och jag försökte utnjyttja dem väl. I Lördags:
Davids ben spann runt som en hamster i ett hjul och jag satt därbak och ordnade musiken som tog oss runt Malmö dessa dagar. Vi hade ju mycket att uträtta.
* Vi stack hem för att kolla en del på "Happy Feet" men filmen hackade och jag tog farväl av min gode vän för att möta en annan pärla - Elin - på Södervärn. Jag börjar lära mig det här med att ta farväl nu och man trubbas av lite. Det går inte att gråta varenda gång, även om jag inte vet när jag kommer att få se denna underbara tjej igen.
* Vaknade jag hos mina kusiner i Lund och
* Drog snabbt in till Malmö och Ola för att lämna tågkortet, men stannade där ett bra tag innan...
* My ringde och det blev ett vackert återseende kring Värnhem med fördryck på Boomers innan vi åt på en kinarestaurang. Även om vi hade oändligt mycket att prata om kändes det inte som att vi varit ifrån varandra alls.
* Snart gled vi ner till en underbar groundfloor-etta i Västra Hamnen där Ryss och hans Lena med väninnor tillbringade kvällen, men när de vid midnatt begav sig mot Etage så
* Stack jag hem till Dave och rökte vattenpipa på hans balkong innan vi såg lite youtubeavsnitt och somnade.
Ni som inte sett trailern till den imaginära filmen Bestefar og Jeg med den eminenta Henrik Dorsin från Parlamentet som lille Per, gör det. Nu!
källa:Elino
|
Davids ben spann runt som en hamster i ett hjul och jag satt därbak och ordnade musiken som tog oss runt Malmö dessa dagar. Vi hade ju mycket att uträtta.
Söndagen blev än mer effektiv.
* Jag och David sov en stund och drog sedan ner till Västra Hamnen där vi köpte massa chips och läsk innan Charre anslöt.
Stora svenska chipspåsar med endast chips, inga småpåsar som i England, i och Troccadero en solig dag i Västra Hamnen. Kan livet bli bättre?
* Jag ritade av David och undrade om det finns något ord för att vara dyslektiker, fast när det gäller tecknande. Det hela blev dock klart godkänt av mästaren, som förmodligen inte heller hade några höga förväntningar på detta misslyckade waldorfbarn.
* Vi stack hem för att kolla en del på "Happy Feet" men filmen hackade och jag tog farväl av min gode vän för att möta en annan pärla - Elin - på Södervärn. Jag börjar lära mig det här med att ta farväl nu och man trubbas av lite. Det går inte att gråta varenda gång, även om jag inte vet när jag kommer att få se denna underbara tjej igen.
* På väg hem träffar jag av slumpen, som fört oss samman så många gånger tidigare, Lisa, och vi tar en promenad genom ett bakfullt och biosuget söndagskvällslund där vi hälsar på
* Sigge som som den genuina Lundabo han är, också fortfarande är lite trött efter den gågna veckan.
* Efter att tagit farväl av Lisa stack jag hem till Höör där jag överraskade Elli som var hemma och fick se mig en gång mer än på Jägers(där jag mycket väl kunde ha haft två vackra kroppar istället för en i hennes berusade ögon).
Vid midnatt cyklade jag hem genom min nedsläckta uppväxtort och tänkte för mig själv:
Petter, minns nu denna friska luft. Minns nu de vackra dofterna och minns synen av alla dessa vackra platser, för det kan ta år innan du nästa gång cyklar här en juninatt.
Kommentarer
Postat av: sylvia
Du lärde dej rita och måla jättebra, tyckte jag . Nu är det väl med det som med det mesta att man måste hela tiden träna för att utvecklas, eller bibehålla sina forna kunskaper.
Hälsningar från en Waldorflärare
Postat av: Elino
<3
Postat av: Elino
<3
Trackback
