Måndag med Magiska Målerimästerverk och Mycket Mat

I måndags lade jag och David oss i Folkets Park för att i sällskap av unga föräldrar med tillhörande småbarn njuta av den malmöitiska sommaren kring den lilla plaskdammen. Medan jag visade dessa mogna kvinnor mina fotbollsmässiga kvalitéter plockade den gode Dave, nyligen intagen till kvarnby serietecknarskola, fram blocket och pennan vilket snart ledde till att jag helt i Titanicanda blev avtecknad. Trots en del karikatyrartade tecken blev jag mycket belåten med detta ett av Davids magiska pennhanterings många mästerverk. Som en konstnär gäller det att skapa sig en karaktär genom att skaffa sig spetskvalitéter och detta har Dave tagit fasta på när han specialicerat sig på att rita könsorgan. Att han även besitter den bredare kunskapen visade sig återigen denna måndag då han utan problem kunde avbilda ett r*vh*l som jag.
200777-36

 Efter att träffat Ivan för ännu en härlig visit i nougatfyllningen i Ballerinakexet Skåne, Västra Hamnen, så gled jag hem för att gratulera Maria i Höör till studenten och träffa min vän Sandra. Maten höll lika hög klass som stämningen och jag kunde mätt och glad återse mina kära föräldrar som forfarande undrade:
* När får vi träffa dig? Och
* När får vi laga mat åt dig?
I London köper man alltid rundor på puben. Det svider ordentligt när det är din tur, men därefter blir du bjuden på resten och är du smart nog att gå hem innan det är din tur att bjuda laget runt på en pint av valfri ölvalör så kan det bli en gynnsam historia för den gnidne. Det är lite så studentveckan, denna hårt arbetande mödrars fristad eller helvete, fungerar. För dem som inte har en studentfest att stå i denna vecka kan all hemmets matlagning räknas bort eftersom familjen varje dag får möjligheten att äta gratis hos vänner, släktningar eller vänners vänner som upp till öronen av arbete efter veckor av stressiga förberedelser kan slappna av och bjuda vem som helst(det kvittar väl om det bara är en hungrig förbipasserande utan några som helst relationer till studenten-antalet gäster på festen är en tydlig statusmarkering) på en mängd pastasallad som skulle kunnat föda en genomsnittlig afrikansk by i ett år. Min mamma är i år mitt emellan två "rundor" och kan därför luta sig tillbaka och försöka njuta, för nästa år är det åter dags att förse en umgängeskrets med mat och dryck.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0