Relativt Relevanta Reflektioner

Studenternas stora sorti stundade och jag gick upp tidigt denna tisdag för att hinna med att fånga dagen, som skulle komma att bli en av bowlingmatchen sverigeresans klockrena strikar. Det var sambatåg i Eslöv och jag tog med min vän Alfred för att på tryggt avstånd beskåda detta glada spektakel av bastkjolar, hud och öl i Trollsjön. Snart kändes jag igen bakom mina solglasögon och alla mina goda vänner offrade några minuter i yran för att hälsa mig välkommen tillbaka. Vackert.  

Efter sambafesten bjöd jag A på middag i Eslöv innan jag fortsatte in till Malmö för en snabbvisit hos min doktor. En dag som denna var det viktigt att vara 100% och jag begav mig därefter till Lund där min Polhemskola nu skulle bli kvitt dessa 88:or som i tre år nu försökt göra det som vi 87:or lyckades med, med varierat resultat.
Jag och Ivan var där. Jag träffade en hel del människor man inte sett på ett tag, men var i huvudsak där för att gratulera mina guldklimpar Elin och Lisa till att de nu stängt skoldörren bakom sig och istället öppnat frihetens port.

Jag och Ivan satt sedan en stund och betraktade de unga studentfirarna som skrikande kördes runt genom centrala Lund och jag kände mig ganska nöjd med att ha det där ett år bakom mig. Jag är inte den skrikiga typen. Det fanns några olika kategorier av cruisare. Först och främst fanns det de gigantiska lastbilarna som fullpackade med studenter och kompisar gled runt med jättehög musik och dans. Dessa flak fanns även i lite mindre versioner med eller utan musik där en liten grupp åkte runt staden och försökte utstråla samma glädje som dem på de stora flaken. Nästan alla andra hade kommit över en flashig bil som någon som någon kände var villig att köra runt studenten i. När studenten då sitter som ensam passagerare i bilen blir det omöjligt att på ett coolt sätt skrika lika mycket som de på det stora flaket gjort. Det ser ofta ganska löjligt ut och jag skulle aldrig någonsin sätta mig själv i en sådan situation. Jag anser det vara högre status att på dagen som många ser som livets höjdpunkt omges av vänner än att sitta i en dyr bil.

Vi åkte ut på landet för att i en gammal mölla fortsätta med Lisas firande. Det var en härlig tillställning med god mat, bra människor och en chockladfontän att doppa frukt i, som vi senare lämnade för att bege oss till Tegners i Lund där firandet fortsatte tack vare en biljett jag i sista stund köpt för 20 euro. För mig var Tegners underbart och det kändes som att jag minglade med varenda en av de tusentals som passerat de kaxiga gula vakterna vid ingången innan stället, långt efter att mitt sista tåg gått hem, stängde.

Efter en promenad genom ett disigt morgonlund stötte jag på en efterfest och gled upp till Holle som bjöd på mat, chips och godis i en stor lägenhet ovanför Old Bull pub där många vänner samlats för att skjuta upp slutet denna stora dag ytterligare några timmar. Klockan sex lade jag mig i min sköna säng för att äntligen få somna in. I tre timmar. Nu var det dags att ta tillvara på nästa underbara semesterdag.