Relativt Relevanta Reflektioner

Nu skiner solen åter över Big Ben och jag har inte riktigt känt att bloggskrivande haft högsta prioritet när det finns parker att chilla i. Men eftersom solen bara skänkt mig bränna i några dagar nu beror den senare veckans uteblivna skrivande kanske i ärlighetens namn snarare på att det dåliga vädret gjort att det inte riktigt hänt så mycket. 

En hyfsad vecka med i mina för tillfället utbrändhetsvarningsmässiga 35 timmars sammanlagt jobb är till ända med Mando Diao-konserten som en av de största jordgubbarna i tårtan. När jag, Samuel, Joel och Hanna fått Roskildebiljetterna, som numera inte längre är tillgängliga på den nordiska marknaden, fixade, så var det givetvis läge för en aptitretare i form av de svenska rockarna Mando Diao vars toner fortfarande kan påminna mig om den underbara sommaren -05 och dess Hultsfredsfestival. Vi styrde upp ett för en onsdagskväll enormt gäng som samlades över en öl på Bonds innan vi gled ner till Tottenham Court Road och Mean Fiddler för att i god tid kunna ta en drink och mingla lite till tonerna av förbandet innan konserten tog fart. Jag var klädd för en rockkonsert men insåg snart att det i hettan var bäst att hänga in min rock i garderoben. Även om jag inte kände igen alla låtar så gav 

* Sheepdog

* God Knows

* You Can´t Steal My Love

* The band

* Publiken, i synnerhet Erik och Samuels, energiska respons på låtarna

* och låten som började med Bröderna Lejonhjärta-tonerna

ensamma  valuta för entrébiljetten.

Chris, Tesse, Hanna, Erik, Joel, Vicky, jag, Emelie, Samuel och Joel från Köping (de två senaste utanför bild)

insåg snart att det kryllade av svenskar och jag tror att gruppen själva nog blev aningen besvikna när de, nöjda med den grymma responsen de fått från denna internationella publik, gick av scenen i tron att de blivit stora i England, fick höra folkmassan skrika "En gång till, En gång till" på ren svenska. 

Vi fortsatte sedan till O´bar (=påklädd) dit även Dan och födelsedagsbarnet Lovisa anslöt och det blev en riktig helkväll med Nachos, Öl och många trevliga människor. 

Därefter blev det åter vardag vilket för mig ungefär innebär:

* Gå upp vid 11-12

* Direkt till gymet

* Hem, äta vita bönor på balkongen och mingla med grannarna i solskenet

* Laga en enorm vulcano

* Avnjuta denna i 1-1,5 h på balkongen till skön musik

* Gå proppmätt till Bonds

* Jobba till stängning, ta en öl och gå hem

Detta är vad man kan kalla huvudingredienser i min vardagspizza, som givetvis aldrig ser likadan ut som någon dag tidigare. Det kan handla om kryddor som Abercrombie&Fitch-arbete, uteblivet solsken eller parkhäng istället för gym som kan få pizzan att variera i smak.  

Vi satt ett gäng en kväll på Bonds och tog det lugnt. När nästa runda öl skulle beställas in var det någon som klagade:

"Why can´t we order some wine instead?"

Jag svarade:

"Can you please stop whining"

Reptilsnabb replik. Engelsmännen jublade och jag fick det bekräftat. Mina ordvitsar slår både hemma och i utlandet. Slå det, Mando Diao.