Relativt Relevanta Reflektioner

I mandags morse gav jag mig ut pa min forsta dag som jobbsokande immigrant. Nu var det dags! Det var jag och min av cv:n fullproppade mapp, mot varlden och solen hade kommit till stan. Jag gick langs Oxford Street och betade av alla for mig intressanta affarer langs detta enorma shoppingstrak. Det blev mest kladesaffarer, men aven en del avstickare som t ex Disney's eget varuhus som f o bemotte mig valdigt bra och faktiskt hade en ledig plats. Hur coolt hade inte det varit!?

Jag gick nagra timmar och fick en hel del cv:n utdelade med blandat resultat. Jag gillade verkligen att anda kanna att jag sjalv kunde valja vilka affarer jag var intresserad av att jobba i, vilket ju om fallet sa blir, kommer att garantera mig en plats pa ett stalle jag sjalv tycker ar ballt. Mandagen var en nyttig erfarenhet och avslutades med att jag lamnade mitt cv till de nya tjejerna i Ivans lagenhets Pub/Restaurang dar de och en van till fick jobb direkt. Jag gick hem utan jobb, men full med hopp om framtiden.

Tisdagen sag ganska likadan ut, men jag kande anda att jag gjorde storre framsteg och besokte en hel del riktigt skona stallen. Det ar omojligt att beratta om alla, eftersom jag ju valt att endast ga in pa intressanta stallen. Nar jobbsokardagen gick mot sitt slut och jag sakta men nojd flanerade langs bakgatorna kring Oxford Circus, kom tva killar fram till mig. Efter att man varit har ett tag har jag vant mig vid dessa manniskor som standigt tigger om tva minuter av min dyrbara tid och jag sade att jag hade ganska brattom, men de forklarade att de inte ville salja nagot och det gav situationen en helt annan skepnad, for trevliga personer att prata med har jag alltid tid for.

De fragade mig om jag jobbade och jag berattade som det var att jag faktiskt just nu ar ute och letar efter ett jobb for att fixa hyran. "That's just perfect" tyckte de statliga unga mannen och berattade att de jobbade pa ett amerikanskt kladesforetag som just nu letade modeller till sin nya Flag Ship Store som inom kort skulle oppna i London. De undrade om jag hade mojlighet att komma pa intervju imorn och kom sedan pa att jag faktiskt kunde hinna till intervjun kl 4 om jag hittade ratt direkt. Har blir man erbjuden ett dromjobb och det enda jag behover gora ar att folja en uttommande vagbeskrivning, men med mina tidigare erfarenheter av att hitta ratt i London insag jag att det anda var lage att vara odmjuk och nej, jag hann inte dit i tid (de tre senaste orden ar en palindrom precis som dallas-sallad). Inga problem, jag ringde dit och fick en ny tid for intervju dagen darpa. Folk har berattar hela tiden om hur de fick det forsta jobb de sokte, hur de via konstiga sammantraffanden uppnatt fina jobb och pengar. Kunde detta vara borjan pa min egen solskenshistoria?

Det far framtiden utvisa medan jag fortsatter att vardesatta varje sekund har sa hogt det bara gar.