Relativt Relevanta Reflektioner

 Jag kom till London utan att egentligen(vad jag vet) ha någon erfarenhet av umgänge med män som attraheras av andra män. Sedan jag förstod vad detta ganska fula tre bokstäver långa ord innebar har jag stött på människor med samma minimala erfarenhet som jag, som hatat människor med denna sexuella läggning som om de vore satan själv. Folk som aldrig egentligen förstått att homosexuella inte bringar dem (särskilt inte åt dem som aldrig träffat någon) någon skada alls, utan snarare bidrar till mångfald och frihet i vårt samhälle, har funnit det lämpligt att ägna en stor del av den enerigi moder jord givit dem åt att uttrycka sitt oförklarliga hat till denna stora grupp. 

Nästa fördom att reda ut, såhär dagen efter det homofobiska Europas nedröstning av the Arks i sammanhanget mer slagkraftiga bidrag än vad resultattavlan visade, är den att London skulle krylla av Bögar. 

Jag vet inte om det har något med England att göra, det handlar väl som om allt annat helt enkelt om London, som är en världsstad, men hade jag ätit en Mister Choc choco-peanutbar (8 för 1,29 pund på Lidl, har en speciell ficka i min väska för dem) för varje man som föredrar Pitt framför Jolie som jag stötit på här, så hade de fått fylla på med nytt vatten efter varje gång jag hoppat i det lokala gymets simbassäng. De finns överallt. 

Det började med att lill-Erik ju jobbade på londons äldsta gaypub och vi gick dit för att känna pulsen. Aldrig förr hade jag sett två män grovhångla eller slänga blickar och ord av åtrå efter mig, och det var väl kanske inget jag direkt njöt av. I Sverige har jag med en öppen attityd till genusgränsöverskridande(långt ord-23 bokstäver!) kläder och acessoarer alltid varit gayen i gänget, men nu överväldigades jag plötsligt av en känsla av heterosexualitet och det kändes väl någonstans ändå skönt att för en gångs skull känna sig helt säker på något i livet. 

Här är det så normalt att någon i gänget är gay att man, när man berättar om någon annan, inte ens nämner att denne är bög, utan kanske snarare säger att "han jobbar som..." och "han bor...". I Sverige hade det faktum att han är gay varit något av det första man berättade om, precis som om personen i fråga varit svart, istället för att fokusera på saker som inte rör sexuell läggning eller hudfärg. 

Att många killar på Abercrombie&Fitch också attraheras av män är något som alltid kommer som en positiv överraskning. Jag vet inte riktigt varför, men det kan ha något att göra med att min procentuella chans hos alla de vackra kvinnorna som jobbar här ökar med någon promille för varje skådespelande skönhet som i en konversation plötsligt säger de två magiska orden "my boyfriend" och i mina ögon tar ett stort kliv ut ur garderoben. 

Jag försöker fortsätta konversationen som vanligt, men innerst inne är det fortfarande min brist på erfarenhet av homosexuella som spökar och någon slags inre varningslampa sätts igåg samtidigt som ordet BÖG! BÖG! BÖG! är det enda min hjärna kan koncentrera sig på. Hoppas att denna resa kan få mig att vänja mig mer vid det faktum att de homosexuella i detta landet finns runtomkring mig och inte bara visar sig på melodifestivalen varje år. 

På Bonds var det en av de första kvällarna en riktigt söt tjej, lite äldre än mig, som kom fram till mig. jag hade tittat till hennes sällskap några gånger, skämtat lite som jag brukar, och tänkte att nu jävlar hade det gett resultat. 

Hon berättade att de skulle gå och jag sade "vad synd" eller något sådant men önskade dem en trevlig kväll. Hon gick inte, hon ville prata lite mer med mig och jag var öppen för diskussion. "Du är så söt", sade hon. Jag skruvade lite på mig och hann inte säga mycket förrän hon fortsatte: "det tycker Marco", han sitter därborta. Marco var snygg och den jag snackat mest med under kvällen. Tjejen berättade säljande bland annat att han var Australiensk-Italienare och det var först när jag frågade om hon inte kunde berätta något om sig själv istället som det gick upp för henne att jag inte hade samma läggning som honom. Det var då jag först på allvar förstod att detta (förutom hamburgartallriken) skulle komma att bli vardagsmat på Bonds, vilket det blivit. Tjejerna får all dricks av pubens målgrupp, äldre kärlekstörstande businessmän, medan jag får rikta in mig på bögar och äldre kvinnor.