Relativt Relevanta Reflektioner

`Vad du viker kläderna svenskt`, sade min australiensiska kollega Annabel, som spenderat ett halvår i Sverige förra året. Hon förklarade att jag var väldigt noggrann istället för att som hon, bara hafsa ihop dem. Det hade förmodligen inget att göra med våra kulturella bakgrunder, utan kanske snarare om att jag visste att allt på A&F måste vara exakt och att en het manager snart skulle komma och förklara för henne att `ìt needs to be perfect`, men jag blev ändå glad över hennes kommentar. Att vara svensk är något jag är stolt över och vi har en ganska hög status här i London. 

Londonsvenskar. Det sägs finnas runt 200 000 av dem och det kvittar var jag än befinner mig. Jag blir ständigt påmind om att London räknas som den fjärde största svensk-staden (man har även ibland satt London som trea med motivet att alla Malmös invånare inte är svenskar). Kring Edgware Road där jag hängde innan vi flyttade in, ligger Svenska Kyrkan, svensk-puben, svensk-affären, svensk-restaurangen Garbo´s och eftersom området är ett svensk-arabiskt område blir det på gatan extra påtagligt vilka som härstammar från mitt sköna och glädjerika hemland. 

Svenskarna i London är givetvis väldigt olika men skulle nog ändå kunna delas in i två grupper när hemlandet kommer på tal. 

Ena sidan är folk som kanske inte stannar här speciellt länge. De umgås mestadels med svenskar, hänger på svenskpuben, kollar melodifestivalen tillsammans i svenska kyrkan och tycker egentligen att England är lite väl skitigt. Vad dessa människor gör spelar egentligen ingen roll, det väsentliga är att det finns en grupp som talar om Sverige med värme. 

Den andra gruppen är de som emigrerat för att Sverige är `såå tråkigt`och har planer på att aldrig mera återvända till Ulf Lundells förlovade land. Denna grupp kan mycket väl också hänga på svenskställen, men skillnaden är att de kanske inte gör det med samma stolthet som den andra gruppen.

Man märker direkt vilken sida folk står på eftersom detta handlar mycket om vilken bild man vill ge till de andra svenskarna man stöter på. 

Jag serverade två svenska kvinnor i 30-årsåldern på Bonds i dagarna efter att Annabel kommenterat min svenska vikning. De talade med engelsk brytning om att de bott här i sju år och tänkte stanna här. `Du kommer väl inte åka tillbaka till tråkiga Sverige igen va?`frågade de och jag undrade vad de tyckte var så himla tråkigt med Sverige. de svarade att allt var såå fyrkantigt och inrutat och att man hade en sådam emorm frihet här - man kunde göra vad man ville, när man ville, men jag kände mig nästan lite förolämpad och förmodade att det nog snarare handlade om två fula 20-åriga tjejer som varit för tråkiga för att ha kul i Sverige och flyttat till landet där fölk är fulare och dricker mer, för att börja leva på riktigt. 

Det blir vad man gör det till, tjejer, och ni kan göra precis vad ni vill i Sverige också - skillnaden är att det kostar mindre. Både England och Sverige har sina kvaliteter och sanningen är ju att lagom är bäst, så varför förneka att det är den svenska mentaliteten som uppfostrat er och gjort er till de människor ni är idag?

Jag talar gärna om hur mycket jag älskar Sverige, men vill inte för den sakens skull klanka ner på något annat land eller kultur. I Sverige är "osvensk" ett ord med positiv klang, vilket ju är helt galet. Att jag är stolt över mig sjäv och mitt land blir ju ändå något osvenskt eftersom "svenskhet" förknippas med mesighet. 

Att fundera på:

Hur kan ett land som givit världen... 

* HippHipp

* Parlamentet

* Varan-TV

* Stockholm Live (som ju trots alla skämt om svenskar och fördomar om svenskhet är ett svenskt program eftersom Stockholm ligger i Sverige)

* Stefan&Krister

* Bert

* Robert Gustafsson

* Johan Glans

* Petter Larsson

...av Någon anses tråkigt!?