Relativt Relevanta Reflektioner

Jag traffar grymt mycket nya vanner har. Det ar inte i klass med att sta pa torget i Hoor, men det ar glesare mellan tillfallena da jag gar pa stan utan att se nagon som man i nagot sammanhang stott pa tidigare i livet. Pa A&F jobbar det ca 500 personer och det gar inte en dag utan att du har massa nya namn till vackra ansikten att forsoka memorera tills nasta gang. Stor-Erik berattade forresten igar att en normal manniska i 8 kompisled kanner hela varlden...fett! Men for mig kanns det nastan som om det skulle racka med sju.

Igar klev tre blonda tjejer in pa A&F och jag sag (inte horde, man hor inte mycket dar inne) att de pratade svenska sa jag gick fram till dem for ett litet avbrott i mitt "jobbande" (dvs mitt mingel med kollegor). De blev glatt overraskade att jag var svensk, men en av dem kande igen mig och det tog inte lang tid att komma fram till att hon var en Höörsbo som jag. Caroline fran Norra Rörum hade gatt i satofta och vi hade ett oandligt antal gemensamma vanner. Det visade sig aven att hon kande en annan Caroline fran Norra Rorum som hade en engelsk pojkvan Liam, som i lordags stovlat in i mitt vardagsrum i samband med vart lilla housewarmingparty dar Kristin och Britta, som han grillat med tidigare pa kvallen, var. Vilken Rora.

Det enda som ar battre an att traffa dessa nya vanner ar givetvis att traffa sina gamla vanner, och det ar vad jag har agnat de senaste veckorna at. Min bror Ola kom och stannade over forra helgen. Vi fick mycket mer umgange tillsammans an jag vagat hoppas pa, eftersom han bodde hos Chrille, och det kandes skont att bland dessa miljontals manniskor antligen traffa en person man verkligen kanner pa riktigt. Lordagen blev en harlig dag i parken med puben som avslutning och det kandes verkligen att Ola ar en sadan person som det skulle kannas lika tryggt att hanga med oavsett om det skulle vara tva ar sedan senast.

Det ar exakt samma sak med Kappe som dok upp pa A&F pa mandagen och stannade till i torsdags. Vi hade som vantat ett par bra dagar dar jag gav denne imponerade soldat en guidad tur i mitt liv som Londonbo. Vi betade av de flesta turistattraktioner under vart senaste besok har och kunde darfor agna mer tid at att ligga i parken och battra pa brannan. K du ar varmt valkommen tillbaka annars ses vi i Juni.
Pa fredagen anlande kusin Jacke och var van Anna-Karin till mig och vi hann inte sitta lange i parken innan det bar av till alla mojliga sevardheter i trakten. Forutom de grundlaggande anhalterna i the Petter Tour med mig som Guide (Abercrombie&Fitch, Bond's och mina italienska vanner pa mitt kebab/falafelstalle) sa tog vi bl a bilder pa mig framfor:
* Harrod's
* London Eye
* Big Ben
* Trafalgar Square
* Tower Bridge
* London Bridge (vad ar grejen med den!? Det ar ju bara en vanlig javla bro som fatt jarnvagsviadukten vid tjurasjo i Hoor att framsta som varldens attonde underverk)
* Camden Market
* Piccadilly Circus
* Hyde Park
* Sjon i Hyde Park, dar vi till tonerna av mina mp3-hogtalare cruisade lite i en trampbat.
* Buckingham Palace
* Min Port

Jag forstar mig inte pa turister som tar bilder pa dessa sevardheter utan att sjalv vara med pa bilden. Hur stor ar chansen att man lyckas ta en bild pa Tower Bridge som ar finare an de man kan kopa som t ex vykort i affaren? Lika stor som att Man Utd inte vann ligan i Sondags!! Gutt!!
Ater till turistfotograferandet. grejen med att ta en bild pa nagot ar ju att visa att man varit dar och om man inte ar pa bilden blir det ju svart att bevisa, vilket innebar att man lika garna kunnat kopa en finare bild av monumentet i vilken souveniraffar, och hela poangen forstors. Darfor offrade jag mig for ganget och stallde lojalt upp framfor kameran.

Jag vinkade av Jacke & Anna igar morse och vi hade en mycket effektiv helg som aven inneholl ett trevligt housewarmingparty. Ni ar varmt valkomna tillbaka!

Kappe, Ola, Jacke och Anna ar goda vanner av den kalibern att det ar som det alltid varit att traffa dem. Vi har vuxit upp jamsides och om det nu skulle finnas nagra geografiska skiljaktigheter oss emellan, sa kommer vi nog aldrig att vaxa ifran varandra, utan alltid ha detta mentala samforstand aven om vi umgatts med andra manniskor i ar sedan vi senast sags. Det ar enligt mig Det, och inte en konstant kontakt (som i de flesta fall anda bara handlar om att "vi borde ses mer") som kannetacknar de riktiga vannerna.