Relativt Relevanta Reflektioner

Onsdagmorgonen blev tidig då jag hade ett möte med en Syokonsulent vid Lunds Universitet klockan åtta. Vi hade en fin konversation även om jag ibland kom på mig själv med att fundera över vad han egentligen pratade om. Jag satt då där och funderade på vad jag skulle bli när jag blev stor medan snack om poäng hit och dit slungades emot mig som om jag utan racket blev bombarderad av en tennisbollskatapult. Därefter träffade jag Jenny på LTH och blev mer sugen på det studentliv hon nu lever i en atmosfär där kunskapstörsten sprudlar och intresserade unga människor möts i en synergi som alltid får mina negativa tankar att vändas till hopp om en ljus framtid.

Därefter hängde jag lite med Xiao bland arkitekterna innan vi tog farväl och jag vände hem. Jag och Kappe möttes i idrottshallen där jag under Frostas innebandynederlag mot elitserielaget FC Helsingborg fick möjlighet att träffa en hel del vänner samtidigt. Innan matchen var över begav vi oss till den nya puben i Höör för att i sällskap av Jakob kolla andra halvlek av Sverige-Lettland. Puben får av mig endast två coronas av fem möjliga.
Stämningen var obefintlig och ljudnivån påminde mig om ett bibliotek samtidigt som personalen inte gav mig, som trots allt fått lite erfarenhet av branschen, något bra intryck.

Jag förväntade mig inget Nobu på Torggatan Nio i Höör och Nachostallriken, som jag beställde för att lättast kunna jämföra stället med Bonds, tog förvisso under tio minuter innan den rykande varm stod på bordet med köttfärssås och majs på, men det räckte helt enkelt inte när man lät den handlingsförlamade Jakob sitta i en timme utan att bli förfrågad om han ville ha något att dricka. Den fräscha inredningen ställdes i kontrast till personalen som klädde sig i handbollsklubbens munkjacka istället för att här ta tillvara på möjligheten att på ett enkelt sätt utstråla den smula professionalitet som fått gästerna att återvända. Min sista dag som ungdom avslutades med lite mer hängande hos K.