Relativt Relevanta Reflektioner

I vår lilla huvudstad såg jag överallt de människor vi i folkmun kallar kändisar. Några minuter efter att jag anlänt stötte jag på
Daniel Larsson (som gjorde en utmärkt gestaltning av den lite dampiga killen Kim i tv-klassikern Spung och Spung 2.0) som gled in på McDonalds samtidigt som jag. När jag och Jakob sedan promenerade längs huvudstadens soliga gator stötte vi på
Bo Lundgren, som såg ut som han alltid gjort och kommer göra; Kostym, Glasögon och rosiga kinder med solsken i blick. Bländad av karisman var det nära att jag missade geniet
Tomas Ledin, som nog tyckte att sommaren var lite väl kort och gick längs gatorna som vilken höstklädd stockholmsfarsa som helst. Det gjorde även
Torkel Petterson som hade på sig samma Parkas som i filmen "Mamma, Pappa, Barn" som kanske ändå inte är en av hans bästa. Jag hade blivit gladare om han varit klädd som i Kopps istället. På torsdagen mötte vi Djurgården hockey och Mif Redhwaks gamle mys(i synnerhet i jämförelse med sin bundsförvant hårdingen Niklas Wikegård)-tränare
Stefan "Lillis" Lundh och senare även snyggingen
Idol-Danny, som tydligen är gammal skolkamrat med min vän Axel. På Stockholms Kulturhus satt Aktuellts nyhetsankare
Ulf Wallgren i cafeterian och mös. Lika mysig såg inte
 

Rolf Lassgård ut när han med sin mer än rödlätta hy och åldrandeångest-blonderade hår klev ur sturegallerian och kanske med sin röd-gulhet hyllade det Skåne som hans rollfigur Kurt Wallander växt upp i. Han har ändå legat med Helena Bergström tusentals gånger, även om det bara är på film. Det fick aldrig

Leif Andrée (känd från "Jönssonligan på Kollo") göra när han spelade mot henne i "Livet är en Schlager". Han satt och åt middag på en krog i närheten. När jag såg en oidentifierbar skådespelare på plattan kom namnet Tobbe upp i mitt huvud. Det visade sig vara Tobbe från tusenbröder, spelad av
Ivan Mathias Petersson, som stod och rökte utanför teatern. Innan dess hade jag dock sett den störste.
Sven-Bertil Taube. Behöver inte säga mer. Och vet faktiskt inte något mer att säga om honom, men fick ändå gåshud när han gick framför mig på Stureplan.

Stockholm står dock även i detta området i skuggan av mitt London, där jag häromveckan inte kunde följa med mina flatmates på en Prince-konsert som de fått vip-biljetter till, vilket ledde till att de senare hamnade på efterfesten, där Prince själv slagit sig ner vid deras bord.

Till mitt nya jobb Nobu kom
Fredrik Ljungberg i sällskap av fem West Ham-vänner jag inte kände igen, redan mitt första skift men det var ingen som brydde sig om Freddie - han hade tydligen varit där fem gånger på en vecka. Dagen efter klev
Michael Ballack in på Abercrombie&Fitch och visade sig vara väldigt lång och trevlig.

Senare har jag (och med jag menar jag mina kollegor) gjort drinkar till bl a legenden
Dolph Lundgren, som satt med en yngre blondin i soffan och mös en måndagskväll på Nobu.

Frank Lampard, som nu besökt mig på båda mina jobb och häromdagen satt med en vacker kvinna i baren strax innan hans Chelsea skulle återuprätta lite av sin heder i Champions League.
Jamie Foxxx, som hade en helkväll i restaurangen och gled ner som en av de sista gästerna med ett stort crew.

Kändisar och Kändisar. Jag känner inte igen hälften och bryr mig inte speciellt mycket om det, men där jag är är de av någon anledning.