Relativt Relevanta Reflektioner

Vänner, arbeten och klädstilar kommer och går. Man ser varje dag en era nå sitt slut och en ny ta vid. Nu har även en två och ett halvt år lång period av mitt liv sett sin sista dag och jag är nöjd. Jag har tagit ett beslut och känner verkligen att jag måste våga förändras för att utvecklas. som människa. 

 

Jag och My gick förbi Exotica på Lilla fiskaregatan i Lund en vinterdag efter skolan. "Ska du inte ta hål i örat?", undrade hon, och jag såg inte varför jag inte skulle göra det. Efter en snabbis därinne var det klart och jag var officially pimpt av den feta mörka damen. Det var så det började och jag har klätt mitt öra i skinande diamantimitationer (ja, nu kan jag erkänna det. Det var fake) varje dag sedan dess med undantag för fotbollsmatcher och jobbet på Abercrombie & Fitch som vill skapa en amerikansk image men tämligen motsägelsefullt förbjuder oss att bära smycken. 

Jag har haft en bra tid med bling i örat, men på senare tid har det funnits där av fel anledning. Jag har fått mycket kommentarer om mitt smycke på Bonds, vilket jag uppskattat. Mitt Bling har symboliserat mitt ego och givit fingret åt konservativa engelsmän som inte anser att heterokillar får glittra. Mitt Bling har symboliserat en markering mellan jobb och fritid eftersom det inte varit tillåtet på A&F. Mitt Bling har älskats, hatats och debatterats, men nu har jag helt opåverkad av min omgivning kommit fram till att jag tyvärr inte själv längre gillar det utan endast uppskattar det som en tyst provokation mot folk som inte gillar det. 

Jag får försöka skina utan diamanter.