Relativt Relevanta Reflektioner

Efter snart två månader i detta varma land är jag fortfarande en solklar gringo, men några saker tyder på en viss acklimatisering.

• Jag har blivit brun och insett att det faktiskt finns vita människor här, det är i de flesta fall bara väl dolt av en ordentlig bränna.
• Efter tidigare erfarenheter av brassarnas punktlighet är jag numera aldrig i tid, vilket skapar problem när jag träffar (nord) européer.
• Jag har lärt mig dansa och sitter numera sällan still när sambarytmerna från de tusentals livebanden som spelar överallt, tar vid*
• Jag dricker numera Guarana, landets nationalläsk som Coca-Cola Company lagt vantarna på, istället för det bruna guldet som tidigare flödat fritt i min kropp. Jag har ingen aning om vad Guarana innehåller men burken är grön och det känns sunt.
• Jag gör inte mycket vettigt här, precis som snittmedborgaren.
• Jag jobbar inte hem så mycket när vi spelar fotboll och gestikulerar gärna negativt när någon tappar bollen i de gruppjongleringssammanhang en man med en fotboll omöjligt kan undvika på en brasiliansk strand.
• Jag konverserar friskt med urbefolkningen (om än på ett portugisiskainspirerat språk jag själv kommit på).
• Ibland dumpar jag mina långa badshorts och går runt på stranden endast iklädd mina gulgröna brassekallingar (med BRAZIL därbak). Alla brasilianska vältränade män klär sig i "speedos" och trots det något turiststämplade i färgvalet gör det mig mer till en av dem.
• Min mage är numera av stål och tål allt det brasilianska köket har att bjuda på.
• Jag lyssnar gärna på den inhemska musik vi tyckt in i min laptop.
• Jag spenderar lite pengar (de gör det för att de inte har, jag gör det för att jag vill spara, men det ser ju utåt sett likadant ut).
• Jag har blivit van vid en ständig uppvaktning av flugor.

*Aprilskämt, ren lögn. Du som känner mig vet att detta aldrig kommer att hända.