Servitör på Cypern
Tanken med dessa två preliminära känna-på-Cypern-veckor var ju att undersöka hur det skulle vara att jobba här och så har gjorts. Jag ägnade i torsdags någon timme åt att söka jobb i de barer och restauranger som kantar huvudgatan i den närliggande turistbyn Fig Tree Bay, vilket resulterade i att jag dagen efter fick börja jobba på restaurang/cocktailbaren Love Boat. Men på Love Boat var det inte mycket kärlek. När jag anlände frågade chefen på plats: "what do you want?!" och hade ingen aning om att jag skulle komma. Sedan frågade alla mig om jag kunde bära en bricka osv och jag visades systemet (systemet var typ att det inte fanns något system) i den 95 bord stora festplatsen. Inga datorer, bara lappar(den norrlandska metoden), skötte jobbet och på många punkter skiljde sig deras sätt att arbeta så mycket från västeuropa att ineffektiviteten skrek högre än Elvis-imitatören som underhöll för kvällen. En svensk far och son väntade på sin nota i över en timme och jag frångick kanske mitt yrkes normala beteende en smula då jag konstant rekommenderade dem att ta en springnota.
Det var fullt ös. Engelsmännen fyllde stället och sig själva men drog vidare relativt tidigt och när det närmade sig stängningsdags var det relativt lugnt. Då var klockan tre på morgonen och jag hade jobbat sedan fem. När jag vid tolvtiden frågat chefen "how are you doing with breaks here?" svarade han frågande "breaks? What you mean breaks? What is breaks?" och jag förstod att det skulle bli svårt...
När jag berättat om de minst femton minuter långa vilostunder vi icke-turistö-boende priviligeras med förklarade han att femton minuter var för långt men att jag kunde ta ett glas vatten och sitta ner i fem minuter. "See you tomorrow", sade jag när jag cyklade hem - hade jag sagt något annat hade jag ju kanske inte fått behålla tröjan som souvenir. Men jag hade åkt färdigt med kärleksbåten som jag hoppas snart kör in i ett isberg och sjunker. Alla var dumma i huvudet där.
