Ständigt Skrävel om Svunna Sanningar
På nästan varje arbetsplats finns det någon gammal räv som jobbat där i tvåhundra år och varje gång du som ny stiftar bekantskap med denne får du utan undantag höra historier om hur det var förr. Dessa historier är ofta lika osannolika som de är imponerande och handlar i slutändan alltid om hur tufft det var först och hur lätt vi har det nu. Ett första samtal med denna ständigt återkommande karaktär kan låta ungefär:
”Jag var ju med när vi startade stället. Då var det bara jag och en annan här. Vi jobbade fjorton timmar om dagen, åtta dagar i veckan och sålde fem gånger mer än vi gör nu. Jag hade ensam hand om tvåhundra gäster samtidigt och ville de ha en strawberry Margarita så fick jag cykla till grannbyn och plocka jordgubbarna. Kort sagt: Även om du tigger till dig alla överblivna skift och jobbar ihjäl dig så kommer du aldrig att vara i närheten av vad vi gjorde då, för tvåhundra år sedan. Ja, det var tider det…”
Det finns inga undantag. Någon skall alltid försöka knäcka en med dessa historier om det hårda livet förr som snarare får en att undra hur de kunde gå med på att inte skaffa ett bättre jobb, än att imponeras av prestationerna.
