Relativt Relevanta Reflektioner

Så lämnade vi äntligen Melbourne. Jag satt i det bakersta mittsätet, inklämd mellan mina två vänner Sean från Newcastle och Italienaren Marco, som jag gått introduktionskursen med. Vi rullade genom ett vackert Australiensiskt landskap och bestämde att den som såg den första kängurun, död eller levande (lättare att se saker om man är levande dock), skulle köpas ett 6-pack öl. På vägen hem skulle ingen av oss ännu ha sett ett detta lands nationaldjur, men 6-packen blev vi ändå bjudna på eftersom Steve, chefen, valt att denna vecka följa sina nya adepter på vår första road trip.

Den egentliga anledningen till dessa road trips är dock inte att skapa en trevlig stämning utan helt enkelt att tjäna pengar (vilket dock indirekt skapar en trevlig stämning) eftersom man, ju längre ut på landet du kommer, är mindre besvärad av de andra dörr-till-dörr-elföretagsförsäljarna.

En annan sak jag noterade under min första arbetsdag i småstaden Ballarat var att även om det är en fördel att lantisarna är mer avslappnade så kvarstår faktumet att de (för)blivit lantisar eftersom de är just förslappade och dumma. Så fort jag höjde farten på kilowattimmarperkvartalsnacket så var det som att medvetandet hos människorna i dörröppningen liksom flög iväg medan deras inavlade, feta kropp i mjukiskläder stod kvar och såg på mig som om det vore E.T. som hälsade på.

Förutom att folket i Ballarat (som trots allt faktiskt visade sig ha ett universitet och 90 000 invånare)är mycket fulare än Melbourneborna så fanns det två saker som ständigt påminde mig om vart jag befann mig, hur vältrimmade vissa gräsmattor än må ha varit.

• Det blev till en riktig raritet när någon som öppnade dörren hade alla tänder kvar i sin mun. Alla såg ut som treåringar i flabben och de som väl hade den större delen av sina gaddar på sin rätta plats kompenserade detta med att ha dem i regnbågens alla färger (vit är inte någon färg i regnbågen). Kanske hade dessa stackars fula lantisar hoppats att tandfen skulle rädda ekonomin när ölkontot var övertrasserat.
• 

Mitt i villaområdena stod det kundvagnar överallt. Inte då och då, utan hela tiden såg man parkerade kundvagnar. Vid busshållplatser, i gator och i trädgårdar hade Ballaratinvånarna av någon oförklarlig anledning valt att parkera dessa "gratisåk". För det är den bästa förklaringen jag kan komma på. Är något gratis och har hjul, så låt det rulla. Gratis är kul i Ballarat.



Vänster:Parkering utanför Coles (affären) i Hamilton

Höger: Parkering utanför Coles i Ballarat