Relativt Relevanta Reflektioner

Livet är som i en dator. Är man inte etta så är man en nolla.

Det var således också steget från en nolla till etta jag återigen tog den tjugoandra november år tvåtusenåtta. Jag har sett mycket de senaste 365 dagarna och känner mig helt klart mer än ett år äldre än när jag firade min tjugoårsdag med god mat, släkt och vänner under ett besök i Sverige.

I Australien är den tjugoförsta födelsedagen, av någon anledning (man får ju redan köpa alkohol, gifta sig, köra bil och ha sex, så jag förstår inte riktigt vad som blir så mycket bättre av att bli tjuguett), en av de viktigaste, och firas alltid ordentligt. Min 21-årsdag var nog en av de lugnare i Melbournes historia, precis som jag vill ha det. Jag och Joel begav oss den regniga lördagsmorgonen till st Kilda där vi åt varsin stor kaka i ett av stadsdelens, för sina stora kakor, välkända caféer. Snart hade Emelie slutat jobba och vi gick tillsammans till en restaurang i st Kilda för att äta middag.
När Carro och Henke hälsade på hade vi snubblat över denna vegetariska restaurang som inte har några priser på sin mat - man betalar så mycket man vill. Detta passade utmärkt en dag som denna och när jag inte var mer än rätt så mätt efter en rätt kändes det inte mer än rätt att beställa mer än en rätt.

Två stadiga portioner senare begav vi oss in mot centrala Melbourne där vännerna Sean, Faye och Marco anslöt i sällskap av en drös kompisar från Marcos hostel, som blivit något av mitt andra hem. Det fortsatte regna och storma så vi stannade i en skön loungebar hela kvällen. Skön HipHop, vänner och Öl/Coke-shandys avslutade en lugn tjugoettårsdag som jag inte kunde ha krävt något mer utav. Var dag är en fest - så även den 22:a November.