Relativt Relevanta Reflektioner

Jag blev snart less på alla frågor. Folket i Sverige hade inte sett mig på ett tag och frågade mig vid varje fosterlandsbesök, med en allt oroligare ton, när jag hade tänkt komma hem och börja leva deras svenssonliv (som jag trots min mors efternamn väl aldrig riktigt levat) igen. Varje utfrågning började med en när-ska-du-ta-tag-i-ditt-liv-som-jag-gör-mentalitet och avslutades ofta med den när-ska-jag-få-resa-runt-som-du-gör-mentaliteten som många innerst inne tycktes tyngas av. Eftersom bådadera inställningarna till min nyfikenhet träffade långt utanför både stolpar och ribba gav jag snart upp och började att med lika stor yttre säkerhet som fantasi att uppge påhittad, exakt fakta om vad, varför, när och var jag skulle plugga. 
  Samtidigt som detta nog stillade en del samvetskranka, redan studietrötta själar, så bemöttes jag, oavsett om dennes inställning till min utlandsvisit var av positiv eller negativ karaktär, av mina Skånebekväma jämnåriga kamrater ändå alltid av samma mening. "Vad du är ute och reser då!".

Jag har bott i London i 10 månader och nu ska jag en sväng till Sydamerika. Du som växt upp i en charterresande svenssonfamilj har säkerligen besökt mångt fler länder än jag.

Världsvan är dock ett ord jag, om inte än så gärna i framtiden, skulle vilja att en av trådarna som vävs samman för att beskriva min personlighet var och jag trivs med tanken på att jag är ute på äventyr i den stora, vida världen. Men för var sida jag läser av den trollbindande boken El Choco, som handlar om svensken Jonas Anderssons fascinerande livsöde på ett fängelse i Bolivia, så känns mina "äventyr" allt futtigare och därmed även polarnas "beundran" alltmer befängd.

  Efter en tid av drogberoende och andra medföljande problem hade 27-åringen från Kungälv fått erbjudandet att åka ner till Bolivia och ta hem 3 kg kokain för att tjäna de 50 000 kronor som skulle kunna betala hans skulder och räta upp hans dekadenta tillvaro igen. Det lät ju enkelt, tyckte Jonas, men det gick, som vilken brasiliansk rabieshund som helst kunnat räkna ut, åt kokaplantskogen. Jonas slängdes genom rättsliga processer i det korrupta, hopplösa sydamerikanska landets katastrofala rättssystem och hamnade på det beryktade San Pedro-fängelset. På San Pedro styr Bolivias värsta knarkkungar, mördare och bedragare i princip själva den lilla världen innanför murarna och författaren Markus Lutteman tar mig med på Jonas resa genom fattigdom, våld och korruption men även genom hopp, förälskelse och pånyttfödelse.

  Tre dagar kommer det förmodligen att ta för mig att plöja igenom denna konstant (i dubbel bemärkelse) fängslande historia om ett riktigt äventyr som skulle komma att totalt förändra svenskens syn på livet. Jag hoppas kunna berätta några underhållande historier för dig när jag återvänder även om jag nog struntar i att ta med mig tre kilo kokain hem. Jag får försöka sälja det här istället.

Boken El Choco inspirerade helt klart till en ny inkomstkälla, här står jag vid mitt stånd i Salvador.