Relativt Relevanta Reflektioner

De fyra söta flickorna i tolvårsåldern stod bredbent med böjda knän och juckade i takt på gatan. Snart såg vi dessa utmanande rörelser överallt och var alla ense om att detta var något vi aldrig skulle få uppleva någon annanstans än i Sydamerika.

Det var åter gatufest kring Copacabana och en av Brasiliens största artister uppträdde på stranden som Rolling Stones fyllde med två miljoner fans i världens största konsert för något år sedan. Efter föreställningen fortsatte festen på den varje söndag avstängda strandvägen och vi tog oss en promenad genom myllret av festsugna brassar som tagit sig ner till stan. Frånsett ett litet gräl (förmodligen om fotboll - med så många olika lag med tillhörande fanatiska supportrar är det lätt att förstå att Rio är en av världens mordtätaste städer) som ledde till att en kille slog sin ovän med en flaska i huvudet så att glassplitter regnade över den packade folkmassan, så var stämningen väldigt god.

Bilars bakluckor stod öppna, grupper kring dem dansade till sambarytmerna som strömmade ur högtalarna och slutsatsen att detta var en atmosfär som få andra platser på jorden besitter kändes inte helt främmande.

Ja, brassarna är varma, passionerade, fysiska och sexuella på ett sätt som klimatet i Norden aldrig skulle kunna tillåta. Kroppsspråket, badkläderna och danserna som man i tidig ålder skolas in i är av en natur i Sverige nästan skulle anses lite stötande och längs Copacabana radar prostituerade i alla sorter upp sig som en naturlig del av miljön. Med dessa bilder på min näthinna satte jag mig i en buss som tog mig till både Porto Seguro och ett bättre vetande. Man visade, trots att jag förmodligen var bussens yngsta resenär, den animerade filmen om Jimmy Neutron, en kille jag inte skulle tveka att döda om jag såg honom på stan. När den till portugisiska dubbade barnfilmen för andra gången startade kom vi på att resenärerna själva kunde bidra med filmer varpå filmutbudet snabbt blev bra.
Snart tyckte Kalle att vi kunde se We own the nigh, som är en ny film med Joaquin Phoenix, Mark Wahlberg och Eva Mendez i huvudrollerna, och de Israeliska medpassagerarna gillade förslaget. Två minuter in i filmen stod en i bussbesättningen i gången och gestikulerade. Lika snart återfick en förbluffad Kalle skivan och den animerade overkliga ungjäveln dök upp på skärmarna. Filmen hade inletts med en, om än endast påklädd, sexscen och det var inte ok, förklarade både kontrollanten och busschauffören, som när vi kommit fram också gärna höll ett moraliskt tal på portugisiska för oss utlänningar om att "det här är Brasilien, här håller vi inte på med sådant" och så vidare. En ny sida av det sexuella Sydamerika hade setts och vi får väl vänta med att se denna syndiga film tills vi lämnat landet där allt annat än string klassas som burka
.