Teknik utan Taktik är Kalabalik
Genomsnittsbrassen är så fruktansvärt tekniskt skicklig med en fotboll att jag själv framstår som genomsnittlig. På stranden ser man bollar, bollar och bollar som brunbrända, vackra kroppar står i grupper och leker med. Den nuddar ytterst sällan marken och längs vårt copacabana kan man alltid se högklassiga uppvisningar, men det är inte bara jag som står för underhållning. Mest imponerande är brassarnas futvolley som fungerar exakt som beachvolley fast utan händer. En bra match futvolley är en erotik i mina ögon som sällan skulle gå att se sig mätt på.
Jag och min brasilianska vän Vito stod och lekte med trasan i solskenet när en man plötsligt stod bredvid oss och visslade på bollen. Lika snabbt som visslingen nådde våra öron var han med i vår lek och när Vito sen gick och lade sig fortsatte jag och den nya killen. När jag var tvungen att gå tog honom i hand, tog bollen och gick. Då hade vi fortfarande utbytt ett enda ord med varandra. Fotbollens språk talar för sig.
Om fotbollens språk talar, så sjöng det i lördags när vi fått biljetter till Rio-derbyt mellan giganterna Flamengo och Fiuminese på Maccarena..öh nä..Maccaroni..eller jag menar..Maracana-stadion, som efter vissa säkerhetsombyggnader nu "endast" tar in 150 000 fanatiska åskådare. Malmös klack på Norra Stå står inte riktigt upp i jämförelse med vad vi, som enda utlänningar på arenan, fick uppleva i söndags. Trots att matchresultatet inte hade någon påverkan på något av topplagens tabellplaceringar var det ett enormt skådespel där på läktaren som fick mig att helt tappa fokus på matchen. Lättare gjorde det inte att storbildstvskärmen istället för att visa reprisen på ett mål, hade texten "Goool!" blinkandes i några minuter innan matchen återupptogs. Man hade tydligen heller inget intresse i att visa hur långt in i matchen vi var komna, så fjärdedomarens övertidstavla kom överraskande båda gångerna. Undrar om spelarna själva ens visste vad klockan stod på.
Plötsligt såg himlen lika mörk ut som Flamengos avbytarbänk och i halvtid bröt en enorm regnstorm ut som i hettan medförde åska och blixtar som snart slagit ut ljuset på arenan. I Sverige hade detta varit en katastrof som förutom blöta kläder även inneburit att man blivit försenad hem och kanske till och med missat fyrans sena sportsändningar, men här blev fansen lyckliga och jublade högt var gång en enorm knall från blixtarna ljöd över stadion. Snart kom ljuset och strömmen tillbaka och vi fick se Fiumineses supportrar dansa hela andra halvlek medan deras lag hängde fyra vackra baljor i regnet.
Brasiliansk fotboll är något visst och det är i få länder jag har sett ett sådant genuint intresse för sporten snarare än de stora stjärnorna, som här. Brasilien är fotboll, men matchen jag såg mellan två av landets bästa lag saknade mycket. Det fanns ingen riktig speed även om våra brasiliansk-svenska vänner hävdade att denna match hade mer tempo än normalt. Defensiven var en katastrof oavsett om jag ser till organisation eller individuellt tänkande och målvakterna i shorts och t-shirts hade nog själva helst dribblat runt på planen som de andra bolltrillarna.
Passningar existerade oftast endast när bollhållaren dribblat så mycket att det inte fanns någon annan utväg och det var något alla verkade överens om eftersom resten av laget ofta stod och såg på bollhållarens tekniska uppvisning istället för att själva löpa till en yta. Jag skulle kunna skriva en bok om matchens brister, men det får räcka nu. Det är ett ständigt gnäll om européernas fixering vid taktiktavlor, pärmar och defensiva tänk men Ronaldinho, som länge satt på Paris SG: s bänk i början när han som valpig tonåring lämnat Brasilien, hade aldrig blivit bäst om det inte vore för just vår Europeiska organisation som han snart anammade. När vi, tack vare landets ineffektiva kassasystem, köat i affären i en kvart trots att endast två kunder varit framför oss, fick jag reda på att det var "snabbkassan" vi stod i. Kanske har de även inom detta område lite att lära av Tyskland.
