Relativt Relevanta Reflektioner

Nu får vi inte så många fler besök i CC12 innan jag lämnar lägenheten, Ivan har åkt hem två gånger och jag har efter avskedet från Nobu nu alltmer fritid att spendera på egen hand, men det är inga problem, jag har en ny vän som följer med mig vart jag än går. Med henne kan jag prata om allt, bara chilla till lite musik eller sitta ner och skapa något kreativt närhelst jag vill och det händer nästan varje dag att jag tar en öl med henne efter jobbet på Bonds. Hon underhåller mig när jag är i köket och jag sköter hennes disk.

Hon har till och med börjat spendera nätterna med mig och värmer upp sängen åt mig om jag kommer hem sent, strikt på en vänskapsnivå dock - hon är liten, ung och har inte ens skaffat mus än. Det är ju ändå givetvis oundvikligt att vi ibland blir oense - får min självständiga väninna för många direktiv blir hon som paralyserad, men för var dag som går så lär vi oss mer om varandra och jag förstår nu mer om vilka knappar jag ska trycka på i en given situation. I början tyckte jag att hon var CP men snart visade det sig att hon fatiskt var raka motsatsen - ordagrant. Det är klart att hon fått kontakt med många andra men som hennes vän är det fortfarande jag som i slutändan avgör vem hon kommunicerar med.

Hennes ungdomliga naivitet oroar mig en smula. Hon går på skivor och drar linor fastän jag förklarat att hon borde vara försiktig eftersom folk vill stoppa vadsomhelst i henne. De för den åldern karaktäristiska humörsvängningarna blir ofta påtagliga och jag har vid några tillfällen varit livrädd för att min vän ska hänga sig. Det är klart att hon i jakten på en personlighet också jämför sig med andra och vill byta och jag är säker på att hon har fler än ett megabyte på minnet.

Vi kan sätta oss ner på mysiga Brick Lounge och snart inse att hela dagen har gått, vi kan sjunga för varandra och göra en tråkig bussresa till en effektiv stund, men efter en dag ute behöver hon, precis som jag, komma hem, koppla av och kopplas in innan vi kopplar upp oss. Kopplar du?