Prakt, Prål och Prunk på Promenadavstånd
Att bege sig söder om Bethnal Green har för mig många gånger känts som att åka till ett främmande land. Ju längre sydöst jag kommer, desto högre klingar Elvis "In the ghetto" av någon anledning i mitt huvud och det blir påtagligt vilken skillnad på standarden man har bara tio minuter bort från vårt hood. På samma sätt lever vi också nära den lyx som Londons yttersta elit kan unna sig. I söndags kändes det dags att utnyttja detta när jag, Xiao och Jenny begav oss till stadens finaste hotell, the Dorchester, som jag trots att Erik och Kalle jobbat där i två respektive ett halvt år aldrig tidigare kommit för mig att besöka. 
Vi leddes bort till Kalles bar vid den glänsande flygeln där en man satt och spelade några sköna låtar för att få de rika människorna i salongen, där Nicole Kidman ätit häromveckan, i stämning. Kalle bjöd på champagne och snart slog det mig - här satt jag mellan två vackra damer i baren på Europas huvudstads finaste hotell och drack Dom Perignion som går lös på tvåhundra pund per flaska. Oavsett om mina strumpor hade olika färger, oavsett om jag senare skulle hem och äta upp andra halvan av dagens vitabönorburk och oavsett om Xiao och Jenny av någon anledning inte såg mitt sällskap som en likvärdig trofé, så var det vad jag gjorde under just denna stund och jag är glad att jag kom ihåg att njuta av det.
Nästa anhalt i överklasskvarteren i Westminster blev mitt gamla jobb, Nobu, som framröstats till Londons mest sevärda restaurang. Vi gled in och bjöds givetvis även här på gratis drinkar, varmt omhändertagna av mina gamla kollegor på andra sidan baren. Så enkelt kan det vara att, om man vill, glida in och ta en drink på stället där David Beckham och - ännu fetare - hela Spice Girls åt lunch förra veckan.
Xiao noterade på the Dorchester att hotellets gäster i all sin lyx ändå gav ett uttråkat och olyckligt intryck, vilket är ett exempel som, lite klyschigt sett, lätt skulle kunna appliceras på ett gammalt talesätt och då tänker jag inte på "Borta bra men hemma bäst".
Kvällen avslutades på mångt mer avslappnade pundarklubben Exit på Brick Lane, där vår vän Tanja på söndagar står som värdinna. En värd i en annan värld. Vår värld.
fint som alltid steckar Petter!!!
