Relativt Relevanta Reflektioner

Nästan två sommarmånader av runtresor, fester, grillmys, fotboll, boomerang, danmark, mammas mat och 1,5 använda sommarkort passerade sedan jag proppad av upplevelser landade på kastrup efter vårens äventyr. Nu var det dags att åter lämna Sverige ett slag även om alla plötsligt var lediga, jag stortrivdes de få skift jag gjorde på mitt jobb och solen plötsligt verkade ha kommit till landet för att stanna ett slag. En restresa beställd i fredags tog mig i måndags till Larnaka, Cypern där jag nu hälsar på Lisa som jobbar här med att vägleda vilseledda skandinaver på Fritidsresors Blue Village hotell. Men Cypern känns svenskare än Västra Hamnen någonsin kommer göra och jag kommer att ge det ett par veckors chans att bevisa att detta lilla land visst har en karaktär jag skulle vilja lära känna mer av. 
  På den betryggande milens avstånd till skandinavfjortispartyorten Ayia Napa är det lugnt och skönt men snart kommer det, i jakt på lite action, säkerligen bli ett besök dit. Här är det hälsosam mat, sol, bad, volleyboll och gym som gäller, vilket naturligtvis också gynnar. Språket de talar på Cypern är rena rama grekiskan och det blir mest svenska eftersom till och med danskorna här gett vika och lärt sig det.
Det finns ett ställe som är varmare än Sverige just nu och jag är där. Lisa jobbar nästan alltid men jag har kommit bra in i hennes grupp som till 100% består av tjejer. Jag är alltså på en varm medelhavsö med en massa kvinnor. Ändå behöver Cypern nog överraska mig för att det ska bli en längre sejour här. Kom igen, Landet!

Båstad bjöd till fest. Porschar, Humrar och andra stekarfordon gled långsamt genom det lilla moderatsamhället som vid denna tid varje år byter morgonrock mot eftermiddagsdisco. Även om de människor som veckan till ära intog trottoarer, restauranger och klubbar var på ytan identiska så fanns det under skalet av hårvax, ralph laurenskjortor och cardigans två olika grupper; rika idioter som utan problem spenderar multum samt idioter som försöker likna idioter som utan problem spenderar multum. Den första gruppen bor i familjens sommarhus medan den andra bor i bilar, tält eller stugor belägna inom några mils radie och eftersom man på klubbarna lätt, genom att se vem som dricker öl och vem som beställer in champagne, kan skilja dessa två grupper åt är det först inne i centrum, där trottoaren förvandlas till en lång catwalk, som de blir en.

  Jag och Niels gled in i vår BMW men där tog liknelserna med dessa två grupper slut. Vi var inga brats och hade heller inget större intresse av att bli det, även om sporten vid ett möte med en ny grupp av människor är att försöka smälta in så bra som möjligt. Några av de roller jag gestaltat i livets rollspel är hårdrockare, gay, hip-hopare, bricklanepopare och brasse - beroende på vilken miljö jag befunnit mig i. Första kvällen hade vi något till och med många rikemansungar saknade - något som fick oss att glida in på klubben Madison före hundratals köande. Det var inte mina rutiga secondhandbyxor (som i och för sig gjorde succé) utan de sju söta tjejer jag och Niels anlände med som gav oss fri passage.

  Umgänge med skandinavienweekendfirarna Bondschefen Dustin och hans sex engelska vänner som jag på torsdagen slagit runt med i Köpenhamn samt många andra bekantskaper från landets alla hörn (jag träffade nästan fler vänner som jag lärt känna i London än från Skåne på grund av den höga procenten stockholmare) gjorde Båstadhelgen till en toppenhelg även om mina föräldrar kör Mazda och inte känner kungen.

  På lördagskvällen fick vi tack vare kontakter en inbjudan till kristallrummet på Pepes Bodegas ovanvåning där buffé, champagne och mingel med rika människor väntade innan vi kunde gå ner till klubben under oss utan att behöva ens titta åt kön där engelsmännen spenderade timmar, men helgens höjdpunkt skulle ha inträffat i Båstad centrum lite tidigare på dagen.

Solen hade just tittat fram efter en rejäl hagel(!)skur. Jag var på väg tillbaka till vännerna efter att ha blivit bjuden på middag hemma hos Jonas och Evelina. Skön Hip-Hop genomsurrade mitt nöjda sinne. Spatserandes i ett par korta shorts, vita skor, en vit A&F-piké, min A&F-keps och bruna solglasögon från H&M med den vita väskan över nacken - en outfit jag sammanlagt fått betala under 50 pund för - fick jag syn på ett gäng Båstadkids i 15-årsåldern som lite längre fram på gatan satt och hängde. En av tjejerna i gänget tittade på mig och sa:

"kolla, här kommer en riiktig stekare".

  Jag blev genast, om möjligt, ännu nöjdare. De trodde givetvis inte att jag hört vad som sagts. Jag gick genom en tystnad klunga, sade hej och gick vidare medan jag skruvade upp volymen på den sköna rapmusiken. Detta hindrade mig dock inte från att höra henne fortsätta med "men han var ju snygg ändå".

Jag skulle givetvis ha stannat, förklarat att hon blivit blåst av en bilboende vagabond och bett henne säga det en gång till medan jag filmade med min mobil så att jag kunde visa det för kvinnor, klubbinsläppare och kompisar, men jag blev så nöjd av kommentaren att det kändes fruktansvärt rätt att lycklig "steka" vidare och lämna dessa vilsna bratungar kvar i tron att jag var tätare än libresse.

Att endast ett självbelåtet leende kan göra en man i mina kläder till en av dem är ett hån mot alla som spenderar tiotusentals på att se rätt ut.

Båstad           0

Petter             15

Underbart är kort. I alla fall om man syftar på kort som i foton eller på shorts i sommar. Är du varm och het, varför släpa omkring på en onödig massa tyg? Halva mänskligheten har redan förstått detta, men hur kan män än idag täcka knäna som om de skulle besöka en synagoga och inte en stekhet strand? Felet är givetvis, även här, USA: s. På andra sidan Atlanten, där allting är större, är också shortsen enorma, något man lätt kan få bevisat vid ett besök på mitt gamla jobb, Abercrombie&Fitch. I Europa har det dock klarnat och jag kunde i modeliberala London inte bara på secondhandbutiker inhandla minimala shorts från Maradonas 80-tal, utan även nygjorda modeller från Topman.

   I Sverige hade man denna sommar också blivit knäsvaga för mäns blottade knän men det där extrema håller Svensken sig gärna borta ifrån och jag såg under en het sommardag i Stockholm City bara en person som hade kortare shorts än jag själv - det var en tjej.

Det bästa i livet är gratis, konstateras konstant. Jag håller med.

Idag vaknade jag upp i Malmölägenheten jag lånar av min bror denna vecka, ringde några samtal i telefonen jag fått av My, klädde på mig en tusenkronorsskjorta och ett par tusenkronorsjeans som jag fått av Abercrombie&Fitch för att sedan, på min av David lånade cykel, ta mig till stationen.

  Därifrån gled jag gratis över till Köpenhamn med tågkortet jag lånat av Carolina. I Köpenhamn gick jag in på Caféet där Simon jobbar, snackade lite och bjöds på en latte. Sen tog jag en lång promenad längs Ströget, sökte ett jobb och stötte ihop med en gammal Londonbekantskap i Josefin innan jag hälsade på Esben, en annan sådan, på hans jobb.

  Jag kom precis till lunch och min danske vän bjöd frikostigt på en rejäl macka. Sedan begav jag mig tillbaka längs prostitutionsstinna Istergade och förklarade nekande för hororna att det bästa i livet är gratis.

  I Malmö hälsade jag på Jennifer, som bjöd på underbar ugnsbakad tomat och brieost, innan jag begav mig tillbaka till lägenheten. Där väntade övernattande Christian med en Pizza och jag fick aldrig ätit portionen färdigrätter som jag själv betalt för.

Kvinnors korta kjolar en vacker sommardag har alltid dragit mäns blickar till sig men för oss män krävs, även om en kort kjol på en man säkerligen fått sin rättmätiga uppmärksamhet, andra metoder för att imponera på det motsatta könet. De som kan investerar i en Porsche, Ferarri eller någon annan lyxbil för att med denne "penisförlängare" sedan kunna glida genom en sommarstad och känna kvinnornas åtrå i luften som en tjock dimma du behöver köra extra långsamt för att säkert ta dig igenom.

Bratflanörerna glider, iklädda bratmärkenas sommarkollektioner, även de sakta fram längs gågatorna så att ingen skall kunna missa doften av en svindyr parfym eller se vad för slags solbrillor man kan köpa för några tusenlappar för att sedan placera i ett, av bratfrisyrvaxet, flottigt hårfäste.

Men efter en promenad med relativt nyblivna mamman Isabelle insåg jag snart att man inte behöver spendera fullt så mycket pengar för att få sommarens kjolklädda, solariebrunbrända svenska kvinnor att bli intresserade av just mig.

Årets penisförlängande fordon är varken en sportbil, limousine eller en Harley Davidson. En barnvagn - helst med en tillhörande unge - ger dig garanterat samma positiva uppmärksamhet och skänker bättre konversationsmöjligheter. Hur lätt är det att stanna och prata om din rullande biljett till kvinnors hjärtan när du sitter i t ex en limousine med tonade rutor?

När jag fick låna Isabelles barnvagn och dotter kände jag, som i och för sig annars också alltid upplever att alla tjejer kollar åt mitt håll, hur detta fenomen faktiskt ökade när jag plötsligt styrde ett litet liv framför mig på gågatan med Isabelle, som jag bett om, tio meter bakom mig. Plötsligt var jag en mogen man, tryggt beskyddande och med ett levande bevis på min fruktsamhet med mig i vagnen. Om någon (t.ex. pga att jag inte kunde svänga ordentligt i början) skulle förstå att jag inte var den riktige fadern, så spelade det inte någon roll - isåfall var jag en barnälskande, hjälpsam vän till en mamma i nöd och sådana män behöver inga gucci-glasögon för att få en kvinnas sympatier.

Lika attraktivt var det förmodligen inte när jag på en uteservering lämnades ensam med lilla Celine medan Isabelle var och beställde. Efter tre sekunder utan mamma började ungen skrika och slutade inte förrän Isabelle kom tillbaka och sade några magiska ord.

Några dagar senare provade därför jag och min danske vän Esben att promenera genom ett somrigt Köpenhamn med hans systersons barnvagn - utan något barn i - när han skulle hämta upp de tio kilo bär han beställt av sitt jobb. Bär-hjälp alltså.