Relativt Relevanta Reflektioner

Mitt hemland blir aldrig bättre än dessa dagar i början på juni när studenterna sjunger, uteserveringarnas bord befolkas och bara ben blottas. Det Sverige som välkomnade mig på andra sidan bron har verkligen gett mig en fin vecka av kära återseenden, studentfester och sol. I jämförelse med Brasilien får Sommar-Sverige sig ändå en match och jag är glad över mitt beslut att mellanlanda i London som får Sverige att framstå som billigt, mysigt och soligt.

  Vart jag än gått har jag fått svara på fler frågor än landslaget under en presskonferens och trots att jag uppskattar folks intresse är det inte lika kul att besvara de tre klassikerna "Hur var det i Brasilien" (hur ska jag kortfattat kunna beskriva hundra dagars äventyr?), "Hur känns det att vara hemma" och "Så, var händer nu", som när jag hörde dem för första gången. Kanske beror detta på att jag själv ännu inte riktigt vet svaret på den sista frågan. Att på egen hand besluta kring vägvalen i Brasilien var svårt nog, men nu är spelplanen en hel värld och inte ett land. 
  Den soliga veckan är över. Jag har återsett de flesta av mina vänner, som nu försvinner till sitt. Mina föräldrar kommer inom kort att skära ner på 24-timmarsservicen och precis som för många bakfulla studenter väntar mig snart någon slags vardag där på andra sidan. Idag liftar jag med min vän K till Stockholm i jakt på det Sommar-Sverige som varit borta i några dagar, för det är i Sommar-Sverige jag vill vara när jag är här.