Relativt Relevanta Reflektioner

Varför, Gud, varför. Du gav mig ett vackert ansikte men nu fick jag känslan av att du liksom ångrat dig. En läxa skulle jag återigen få lära mig. Efter att i över hundra dagar ha härdats av den brasilianska solen såg jag fram emot att brun som en brasse vända hemåt. Givetvis tog det i början ett tag att vänja sig och jag brände av några lager av hud på fötter, armar, ben och mage innan även mitt skinn förstod att vi befann oss i Sydamerika. Näsan och öronen flagnade duktigt i början, men annars kunde jag lycklig notera att ansiktet var intakt och att jag, ju fler dagar jag spenderade på resande fot, fick mer skinn på näsan och blev torr bakom öronen. Fram tills hemresedagen. Inte fram tills en vecka in på resan, eller en vecka innan jag åkte hem eller någon annan dag, utan det exakta datumet för min hemresa, till följd av min entusiastiska dag i solen fredagen innan, då det äntligen slutat regna. Alla dessa dagar i Brasilien utan att ha blivit rånad skulle sluta med att jag blev helt skinnad.

När jag som vanligt skulle hälsa min spegelbild god morgon med en komplimang slutade det hela som scenen i filmen Bert - den siste oskulden, när Bert inövandes sin öppningsreplik i väntan på att en flicka ska öppna dörren, sade "vad fin du är, vad fin du är, vad fin du är", för att, när flickan tillslut öppnade iklädd en ansiktsmask, utbrista "vad ful du är". Vad jag såg i spegeln fick mig att tappa hakan och det var just vad jag hade gjort. Skinnet på hakan hade börjat flagna och även kinderna hade spruckit så mycket att jag, när jag rakade mig, inte bara hyvlade av de små fjun min manliga mognad åstadkommit sedan sist, utan även stora delar av min vackra guldbruna hy. En halsbränna ingen mängd av Samarin kunnat rå på hade också slagit till och jag hade fått ännu ett problem på halsen. Nu var det svårt att hålla masken. Katastrofen var ett faktum och jag försökte desperat att smörja in återstoden av min vackra färg med försvarets hudsalva men det gick inte som smort och snart rök även pannan.

Jag har spenderat mycket tid i solen och det kan inte vara en slump att jag timmar innan min hemresa tvingades lämna tillbaka solbrännan som jag införskaffat i landet, som om jag hittat en apa som jag försökte sno hem. Gud, vad är det du vill försöka säga till mig? Att det är farligt att vistas mycket i solen vet jag redan. "Skönhet kommer inifrån" då? Kanske skulle jag nu få känna hur det känns att vara ful ett tag? Jag hoppas att det är något väldigt viktigt och lärorikt.