Relativt Relevanta Reflektioner

Den kaxiga blondinen med sina karaktäristiska läppar blev ett namn på allas läppar redan efter de första avsnitten av den svenska versionen av den plastiga dokusåpan Paradise Hotel. Tittarmålgruppen i landets högstadier delade snabbt upp sig i två läger som antingen hatade eller älskade hennes "osvenska" och för dokusåpor eminent raka attityd. Direkt efter att hon tvingats lämna showen dök hon upp överallt och gjorde tillsammans med sin skånske vapendragare Patrick Larsson några oförglömliga program i TV400. Vem minns inte The OP Tour, där man fick följa med dem på en bejublad turné genom Sverige med den mest säljande mobiltelefonsignalen 2005, "Playboy Bunny", eller Little Italy där dessa två knippen av karisma och bus fick möjligheten att bl a intervjua fotbollslegenden Paolo Maldini. Men snart blev media lite för suget på att sätta tänderna i det kändisfärska köttet och hon porträtterades under en lång tid tillsammans med fler tänkbara pojkvänner än Peter Jöback. 

När även jag gled in i Olinda insåg jag snart att det hela var överskattat, slitet och fult på grund av för mycket pågående renovering.

Den i Brasilien välkända strandstadsdelen Olinda ligger fyrtiofem minuter utanför storstaden Recife som blir min sista destination den här resan. Recife är (precis som alla andra städer i detta land) ökänd för sin kriminalitet, men även för livsfarliga badmiljöer, ni kanske hajar.

Jag stannade i Olinda i några dagar (bodde på Hilton, alltså vandrarhemet Casa de Hilton) men fann det inte hälften så positivt som alla porträtterat det, kanske på grund av min brist på intresse för gamla hus, så jag valde att spendera mina sista dagar i Brasilien, för denna gng, i staden Recife. Här är det rock'n roll, fullt ös, plattan i mattan och jag njuter av varje sekund som passerar och för mig närmre min hemresa.

Jag minns hur min vän K en gång berättade att han firade ett MVG-prov med att inte plugga till nästa, vilket givetvis inte resulterade i ett nytt toppbetyg för unge Sjöberg. På samma sätt firade jag, när solen, efter en grå visit i Salvador och en regnig dag i Olinda, åter sken på en klarblå himmel, med att spendera åtta timmar alldeles under den, skyddad av en minimal mängd solkräm. Jag, som länge varit "orödlig" fick nu en sista gång lära mig en läxa av den Brasilianska solen. Mina läppar svullnade upp, jag fick märken kring ögonen från mitt kisande och pannans skinn ger mig numera nostalgiska associationer till Sverige och knäckebröd. Ett bestående minne från den där vackra dagen i Olinda då jag lyckades läsa ut en hel bok. In my face.

Rofylld, rödlätt och relativt robust är jag i Recife redo för europeisk rentré.

Dagen efter fick jag spatsera runt mer Covered-Up än Greta Garbo