Sol, Strand och Sömnbrist
Den galna grodan bet inte på den galande tuppen och jag fick flytta in till Concesão (hur det namnet nu stavas) som bor i en gigantisk lägenhet nära turiststranden där hon på kvällarna säljer souvenirer i ett av stånden på marknadsplatsen där jag brukar strosa runt. C är som en moster för oss alla och bjuder gärna på öl när arbetspasset är över vid elvatiden. En av mina kompisar är redan inneboende i lägenheten som är fylld av souvenirmaterial och jesusgrejor.
Jag fick ett stort rum med två sängar som mörkt, svalt och avskilt äntligen skulle få mig att sova ut, men eftersom det är söndag var det klockan nio dags för superkatoliken C, som gått upp fem för att besöka kyrkan och nu återvänt, att sätta på brasiliansk avemaria-jesus-deus-musik med en volym som garanterar att gatubarnen nedanför också får höra att Gud älskar dem. Sedan jag vaknade har hon dessutom spelat samma låt på repeat i en halvtimme. Jag ligger kvar i mitt rum med öronpropparna i, men kunde lika gärna legat och försökt somna om i mitten av Peterskyrkan under en mässa.
Emerson, jag och Concesão hänger ofta på marknaden
