Jättelaggad.
Jetlag. Jag har hört talas mycket om detta fenomen men har förmodligen förpassat det till facket för saker som folk talar om men som ändå aldrig slår in, såsom bakfylla, könssjukdomar, mikrovågsugnstrålning, alkoholism, solsting och rån. Då hade jag heller inte varit så långt bort från mitt hemland som jag är nu.
Det kan givetvis ha att göra med att jag ännu inte kommit in i någon slags vardagsrytm här eller att det om mornarna helt enkelt är mycket varmare i min säng än i resten av huset men det är svårt att på samma sätt förklara hur jag utan problem plötsligt kan somna på tåg, spårvagnar eller parkbänkar.
Jag slumrar in och drömmer lite. Jag vaknar och noterar att jag snart är framme. Jag somnar om och vaknar, som per automatik, upp just när vi stannat till på min hållplats.
Andra gånger kan jag somna mitt i en konversation med Emelie.
Så trött har jag aldrig varit, inte ens i de där tonåren då man liksom var berättigad till en massa extra sömn.
Kanske är det den sömnen jag tar igen nu. Kanske är det den australiensiska luften som söver mig, men kanske är det ändå så att jag tillslut får uppleva hur det är att vara jättelaggad.
hihi, saker som aldrig slår in :)
