Relativt Relevanta Reflektioner

Efter att ha huggit oss fram i den djungel av lägenhetsannonser som Melbourne, en stad det varje dag flyttar in 1000 personer i, har vi lagt märke till ett ganska märkligt, återkommande scenario. Inte en, inte två, utan många annonser vi svarat på har gett oss ett långt brev tillbaka som haft liknande innebörd.

Det är alltid en man som skriver. Han tackar ödmjukast för vårt brev och skriver att vi verkar vara några mycket sympatiska människor. Vidare berättar han att han för tillfället är i Afrika på missionsuppdrag av någon kyrka. Mannen förklarar att hans lägenhet betyder mycket för honom och att han verkligen inte hyr ut den till vem som helst men att han nu inte är orolig eftersom han tycker att vi verkar vara pålitliga.

Missionären fortsätter med att vi, om vi fortfarande är intresserade, kan ta kontakt med dennes fru. Avslutningsvis ber han Gud välsigna oss.

Första gången jag och Emelie läste detta blev vi givetvis berörda. Att någon, av det korta intressebrev vi svarat på annonsen med, kunde utläsa att vi var pålitliga och goda människor var givetvis imponerande. Att denne person, trots att han befann sig i Afrika för att rädda världen, fortfarande hade ork att skriva ett så långt och personligt brev gjorde mig varm inombords.

  I mitt inre såg jag bilden framför mig. Den vite mannen som efter en hård dag i den afrikanska byn, där han omvänt och botat några hundra aidssmittade före detta barnsoldater, satte sig i sin bungalow och kollade sin mail. Sedan satt han uppe till sent på natten, medan hyenorna skällde, och skrev till oss, för han ville ju så gärna att hans kära lägenhet i Melbourne skulle hamna i rätt händer. Efter detta ber han till Gud att Gud skall välsigna oss.

Glada skrev vi ett långt och personligt svar till hans fru, som svarade direkt. Denna gången följdes ”God bless you”-snacket upp av ett formulär där vi bland annat förväntades uppge vilken religion vi tillhörde.

Efter att ha svarat på även detta brev skrev hon ett nytt frågeformulär till oss och det verkade inte som att vi skulle kunna få se någon lägenhet innan vi svarat rätt på alla frågor.

Märkligt nog svarade snart en annan att även han var i Afrika som missionär men att vi kunde ta kontakt med hans fru och inte långt därefter dök en tredje upp. Efter att vi i några dagar läst och svarat på lägenhetsannonser blev det allt vanligare att vi fick samma sorts brev och för varje gång det skedde blev jag mindre imponerad och mer skeptisk.

Något stämde inte med dessa afrikamissionerande mäklare och vi gick aldrig på någon visning för att ta reda på varför.

En dag ringde dock en man som enligt egen utsago i mail skulle ha varit i Afrika. Vi frågade var han befann sig men han sade Miami. Han talade med en grov brytning och detta gjorde tillslut att även samtalet bröts.

Antingen så finns det i Afrika en liten koloni av missionerande Melbourneinvandrare eller så är det någon som försöker luras. Jag antar att det handlar om det senare.

Vi kommer tyvärr nog aldrig att få reda på varför man tror sig kunna tjäna på att skriva dessa brev, men det finns säkert en smart mening med även det.