Relativt Relevanta Reflektioner

Många klagar på Londons höga priser men efter det senaste besöket där förstår jag inte riktigt problemet. Från det att jag, försenad efter att de danska bagagemänniskorna slarvat bort min packning, vid tvåtiden på fredagsmorgonen slog mig ner i den gamla lägenheten i Bethnal Green till att jag, sju timmar försenad på grund av en tyfon i Hong Kong, hoppade på det enorma planet på tisdagskvällen, åt, drack och bodde jag gratis varje dag.

Jag och min resekamrat Emelie hade inte planerat att spendera minimum under dessa uppvärmningsdagar i vår gamla hemstad, men nota efter nota ströks och det verkade snart som om resten av London ville det och jag protesterade inte alltför högljutt någon gång.

Vi bjöds på

en underbar Sunday roast (bilden ovan bilden ovan) av vår vän Dan som numera driver den fina puben Earl of Camden. Bonds bjöd på mat och dryck närhelst det passade och även högklassiga Nobu bjöd oss på drinkar när vi på måndagskvällen satt ner i loungen strax innan Elton Johns man kom ditt för att äta (bilden ovan). Då flyget var försenat bjöds vi på flygplatsmat (2 kassar, bilderna under) och innan vi ens lämnat Heathrow hade en australiensisk kvinna bjudit oss på middag hemma hos henne i Melbourne.

Kvinnor brukar säga att det syns på mig. Men antingen ser även män det eller så besitter jag någon slags superkraft, för mat tycks dra sig till mig på ett sätt som skulle göra det omöjligt för mig att undvika att bli fet.