En Mexikansk Middag Många vill Minnas
Jag sade själv upp mig och fick alltså inte foten. Fotad, där jag står utanför restaurangen, blir jag dock ofta och fyra dagar i rad har någon ansett det passande att låta min bruna nuna pryda en del av deras semesterbilder. Detta är givetvis ytterst hedrande. Smyger jag inte själv in på ett hörn, så frågar trevliga gäster mig om jag vill ställa upp på bilder för att jämföra bränna eller för att de tycker att jag liknar David Hasselhoff. 
Jag skaffar nya vänner varje dag och förstår att de självklart vill ta en bild tillsammans med den svenske världsbereste ynglingen som tog hand om dem så bra på den mexikanska restaurangen, men ibland blir jag förvånad, som när den runt 60-åriga mamman i den finska familjen, på väg ut från deras andra besök, går fram och helt ogenerat börjar ta på mig. Bilder alltså.
Hon sade ingenting, mannen sade ingenting, ungarna kunde nog inte ens engelska och sade, kanske därför, heller ingenting, men fotograferad blev jag och sen försvann finnarna utan ett ord. Lyckligtvis blir jag glad när folk fotograferar mig, men hade jag tillhört de osäkra stackare som inte gör det, så hade detta kunnat uppfattas som aningen ohyfsat.