Kul a la Lumpur
Var jag fortfarande i Asien? Alla indier påminde mig om London och Melbourne. Folk talade engelska. Det fanns både McDonald´s och Seven Eleven. Man färdades med smidiga tunnelbaneliknande vagnar och de miljontals mopedisterna som i Vietnam omgivit mig som en irriterande miljöförpestande myggsvärm verkade alla uppskatta stadens kloka, miljövänliga kollektivtrafik. Europeiska butikskedjor som Tesco, Mango, Zara och TopShop radade upp sig och frågan kvarstod; var detta Asien?
En halvtimme och en enorm portion ris, kött och soppa senare kunde jag, efter att bara ha betalt cirka åtta kronor för den, konstatera att det fortfarande måste vara Asien.
Kuala Lumpur reser sig, med sina skyhöga byggnader, en bra bit över oss dödliga och med den takt skyskraporna smälls upp är det ingen överraskning att områdena omkring dem saknar en egentlig karaktär. I kinastaden (china town), där jag skulle bo, fylldes gatorna med uteserveringar, försäljning och gatumusik. En kväll var det jag och mina vänner från hostelet som underhöll.
Jag hade hamnat i staden efter att jag på flygplatsen i Singapore inte tillåtits tillträde till Vietnam utan en biljett ut från landet att visa upp. Jag hade fått en halvtimme på mig att ta ett beslut och boka en biljett jag planerat ta två veckor på mig att boka, vilket lett till att jag, med en googlekarta och airasias hemsida till hjälp kommit fram till att Kuala Lumpur nog lät lite roligare än Sveriges sydligaste landskap - Thailand.
En dag åkte jag och mina brittiska vänner upp i tvillingtornen och bron som ansluter de två, för att beskåda det växande Kuala Lumpur från ovan.
En annan dag besökte vi de hinduiska batugrottorna där höjdpunkten varken var enorma grottor eller den höga shivastatyn i guld. Batugrottorna är nämligen också känt för sina apor.
Jag besökte Malaysas nationalmoské, gick en promenad i lake gardens och drack öl på reggaebaren där minst hälften var blonda, solbrända svenska kids.
Sen kändes det lagom att lämna KL för KS (Karl Sundberg) som väntade på Bali. Kuala Lumpur, med flygplatsspråk förkortat KUL, var helt klart ganska...ööh, vad heter det...skoj!
