Relativt Relevanta Reflektioner

 

Busschauffören tutade ivrigt när vi tillslut svängde in i den lilla alpbyn Dalat. Det hade chauffören i och för sig, helt omotiverat, gjort hela den åtta timmar långa resan, som om han gjort ett sista försök att hålla de som lyckats somna i de obekväma sätena på den ojämna vägen vakna. En vacker syn fick oss dock snart att glömma bort att döda honom.
Dalat var vackert, tyst och svalare än Saigon – storstaden jag plötsligt kände mig ganska nöjd över att ha tagit mig ut från.

 

 

Jag och min danska van Mathias checkade in på ett litet hotell, drivet av ett par som inte såg ut att vara många år äldre än vi. Snart anlände kanadensiskorna Robin och Taylor som tog rummet mittemot och vi hade plotsligt en hel våning för oss själva. Helgtrippen till Dalat blev en perfekt avslutning på min Vietnamvistelse eftersom jag där fick uppleva lite av det som Saigon och många andra storstäder saknar sasom ärlighet, lugn och ren luft.

Vi gick ut på stans ’coolaste’ klubb, vi tog en öl pa Vietnams skönaste cafe med inbyggda träd, vi åkte trampsvan, vi minglade med locals, jag underhöll marknaden med att jonglera med en apelsin, vi tog asiatiska bilder, vi sjöng kareoke och mycket mer. Dalat, den lilla byn norr om Saigon som påminner mycket om en Schweizisk alpby, får helt klart priset som Vietnams smultronställe.