Dödssköna Dagsaktiviteter
Vid sextiden börjar balineserna i templet bredvid Kalles lägenhet att banka på en trumma. De börjar långsamt och försvinner sedan i ett kraftigt crescendo innan det dör och börjar om. Dunk. Man rycker till, sen slappnar man av igen. Dunk. Ryck, avslappning. Dunk. Dunk. DunkDunk. DunkDunkDunkDunkDunk osv.
Med det sunda Ubudlivets tidiga kvällar har det nu fallit sig naturligt att jag utan hjälp av vare sig alarmklocka, trummor eller morgonpigga Kalle är uppe vid sextiden varje dag ändå.
Det finns en charm i att leva med naturen. Jag sätter mig på moppen, glider igenom en by som redan myllrar av balineser som förbereder sig för ännu en dag på marknaden och stannar sedan till vid mitt smultronställe i Ubud - en ås belägen mellan två heliga floder där forskare mätt upp en extraordinär energi i luften.
Några män och kvinnor som ser ut att vara typ tvåhundra år gamla har redan börjat skörda gräset som växer på åsen och de ler mot mig med hela tanden.
Sedan löper jag ensam (ibland i sällskap av Kalle som jag kan high-fiva på halva vägen) fram och tillbaka på åsen. Det enda som stressar mig är att bli klar med rundan innan solen gått upp för högt. Snart får jag sällskap av morgonmotionerande balineser eller promenerande västerlänningar som också tagit sig upp för att beskåda en av de vackraste miljöer jag rört mig i.
Efter lite stretching tar jag ett bad i en av de heliga floderna. Man kan sitta med strömmen i ryggen och det blir en skön morgonmassage.
Därefter brukar Kalle och de andra vara klara med morgonyogapasset så vi möts upp bland kuddarna på den organiska restaurangen Bali Buddha och avnjuter en morgongröt med färsk riven kokonöt, kanel, palm sugar och kokomjölk till som normalt sett tar en god trekvart av skönt snack på sig att bli klar.
Mot middagstid läser jag en bok, solar, spelar blockflöjt eller bara är. Lite trött. Så efter lunch med Kalle, som hoppar mellan olika hälsoaktiviteter som en kalv på grönbete, så brukar vi båda ta oss ett powernap.
Efter det kan det hända att en kvällsaktivitet blir något yogaliknande, kanske kirtan - sångyogan, eller ett vanligt basic nybörjarpass. Kalle går varje vardag och lyssnar på sin guru i två timmar. Vid åttatiden ses vi för att äta och då är de mysiga caféerna fulla av kvällsfirare. När klockan är tio rullar jag hem (om jag fått nog med mat, annars sätter jag mig på något av de billigare, ickeorganiska ställena och trycker i mig nudlar och tofu för typ sju spänn) och jag behöver inte bläddra länge i min bok innan den lägger sig över mitt ansikte och ännu en dag I Ubud är till ända.
Med det sunda Ubudlivets tidiga kvällar har det nu fallit sig naturligt att jag utan hjälp av vare sig alarmklocka, trummor eller morgonpigga Kalle är uppe vid sextiden varje dag ändå.
Det finns en charm i att leva med naturen. Jag sätter mig på moppen, glider igenom en by som redan myllrar av balineser som förbereder sig för ännu en dag på marknaden och stannar sedan till vid mitt smultronställe i Ubud - en ås belägen mellan två heliga floder där forskare mätt upp en extraordinär energi i luften.
Några män och kvinnor som ser ut att vara typ tvåhundra år gamla har redan börjat skörda gräset som växer på åsen och de ler mot mig med hela tanden.
Sedan löper jag ensam (ibland i sällskap av Kalle som jag kan high-fiva på halva vägen) fram och tillbaka på åsen. Det enda som stressar mig är att bli klar med rundan innan solen gått upp för högt. Snart får jag sällskap av morgonmotionerande balineser eller promenerande västerlänningar som också tagit sig upp för att beskåda en av de vackraste miljöer jag rört mig i.
Efter lite stretching tar jag ett bad i en av de heliga floderna. Man kan sitta med strömmen i ryggen och det blir en skön morgonmassage.
Därefter brukar Kalle och de andra vara klara med morgonyogapasset så vi möts upp bland kuddarna på den organiska restaurangen Bali Buddha och avnjuter en morgongröt med färsk riven kokonöt, kanel, palm sugar och kokomjölk till som normalt sett tar en god trekvart av skönt snack på sig att bli klar.
Mot middagstid läser jag en bok, solar, spelar blockflöjt eller bara är. Lite trött. Så efter lunch med Kalle, som hoppar mellan olika hälsoaktiviteter som en kalv på grönbete, så brukar vi båda ta oss ett powernap.
Efter det kan det hända att en kvällsaktivitet blir något yogaliknande, kanske kirtan - sångyogan, eller ett vanligt basic nybörjarpass. Kalle går varje vardag och lyssnar på sin guru i två timmar. Vid åttatiden ses vi för att äta och då är de mysiga caféerna fulla av kvällsfirare. När klockan är tio rullar jag hem (om jag fått nog med mat, annars sätter jag mig på något av de billigare, ickeorganiska ställena och trycker i mig nudlar och tofu för typ sju spänn) och jag behöver inte bläddra länge i min bok innan den lägger sig över mitt ansikte och ännu en dag I Ubud är till ända.
Kommentarer
Trackback
