Fattiga Fosterlandets Stenrika Släkting
Till min affär kommer kunder med alla möjliga kulturella bakgrunder. Svenskarna är relativt få och danskarna är nästan lika väl representerade. Medan alla andra handlar mat för att överleva så kommer danskarna in och köper upp hela butiken mest på skoj. De skriker högt: "hvor mange cookies er tilbage?" "kun syv kartoner!" "tag so de syv kartoner!" och fyller glatt några kundvagnar med kakor och gott. Danskarna är stenrika i Sverige. De små rödhåriga ungarna skrattar glatt och skriker "Sverige er meget billig" som om det var fråga om någon slags kinderäggreklam. En dansk tjock unge med glass runt hela munnen ställer sig på kassabandet och kissar ner på mig. När han är färdig stoppar han en ihoprullad, nystruken tusenlapp i min skjortficka och ler brett. "Uskyld mig".
Det känns i alla fall så ibland.
Den danska kronan har alltid varit lite dyrare än den med Carl XVI Gustavs nuna på men det är inget jag tidigare funderat på eftersom det enda man använt den danska kronan till har varit att köpa alkohol som ändå blivit billigare än hemma.
Plötsligt har Sverige blivit den fattiga grannen som vill låna en hunka till ett tvåpack micropizzor och några folköl. Hur gick det till? Det är lite som att stöta på den där fete, konstige killen från grundskolan som åt maskar och det visar sig att han blivit stenrik och bor i jättehuset där ens egna ungar extraknäckar med fönsterputsning.