Stickningar, Snö och Sång med Släkt i Sverige
Italien började bli kallt. Under mörka Milanonätter frös snobbarnas hårgelé till is och uteserveringarna flyttade inomhus. När jag ätit all landets mat och solen sakta svek så innebar det att jag gick miste om landets två enda bra saker och tog således flyget hem till Sverige och vår huvudstad Skavsta, förlåt, Stockholm. Tack vare att Ryanair drar paralleller mellan de båda metropolerna så har jag börjat förväxla dem. Det visade sig dock att jag klivit ur askan i elden, vilket ju inte är någon passande liknelse. ”Ur kylen i frysen” lämpar sig bättre.
I Sverige bildades moln när man andades, vilket jag gjorde rätt ofta, och den stabila temperaturen 5 grader var lika kall som de milanesiska nätterna medan det om dagarna i Milano ändå bjöds på 15 graders solsken. I Sverige var det grått och kallt. Och jag älskade det. ”Vänta bara några veckor, får se om du älskar det då”, sades det. Och nu sitter jag på julaftons morgon och myser fortfarande av vetskapen om att jag behöver fler lager än Elgiganten för att ens ta mig ut och hämta tidningen.
Senast jag firade jul i Sverige var året då Sexyback med Justin Timberlake spelades som flitigast och mycket har hänt sedan dess. Kanske är det just därför varje klunk julmust, varje pepparkaka, varje lussekatt jag stoppar i mig, känns så fin.
God jul!like som fan
