Relativt Relevanta Reflektioner

Jag var hemlös en natt. Vi skulle ha flyttat ut ur huset, Emelie till Port Melbourne och jag till Brisbane, men eftersom jag hade bestämt mig för att skjuta lite på uppflyttandet så hängde jag kvar i huset tills de nya skulle flytta in. Nu kom Gareth, den nyinflyttande, in och förvandlade vårt funktionabla, spartanska rum med en säng till ett inrett hem med skrivbord och byrå. Jag packade ihop mina ägodelar och sov i garaget en natt, medveten om att jag dagen efter var tvungen att lösa boendesituationen. Hemlös i en stad där jag i fyra månader skaffat nya vänner är inget alternativ även om jag nu törstade efter äventyr, så jag ringde runt lite.

Australiensaren Peter stod på Lunds station utan pengar efter en missräkning i sin Europaresa. Han fick syn på en ung fager svensk och tog kontakt. Peter hade tur. Det var min vän Ivan som på väg hem till Örtofta och Ivan kan nog ses som den exakta motsatsen till den stressade, reserverade svensken. Ivan hjälpte Peter att hemma hos en polare låna internet och lösa det ekonomiska problemet. De höll kontakten och eftersom Peter hade dragit in enorma summor pengar på Black Jack så betalde han Ivans t o r - biljett till Melbourne och lät min vän bo i hans lägenhet som är belägen så centralt det går att komma i denna sydaustraliensiska metropol. Peter är en generös person med ett varmt hjärta. Ivan berättade att det ibland kunde sitta nya ansikten i köket när han kom hem. Det var hemlösa som Peter ibland bjöd upp för att övernatta några nätter, äta och bada.

Efter en del halvalternativ ringde jag Peter. Han hade hängt med oss i parken dagen innan och jag visste att jag kunde vara för sent ute eftersom han var på väg till Nya Zeeland. Efter några misslyckade försök kom jag fram när han mellanlandade i Brisbane. Jag frågade om det gick bra att slagga på hans golv när han var borta och han svarade "självklart, men varför golvet - min säng står ju tom". Efter att ha spenderat föregående natt på ett garagegolv kunde jag konstatera att jag bytt upp mig rejält när jag såg ut över Melbournes skyskapor från balkongen, åt lite pajer och somnade in i Peters enorma säng.

Läget är så bra att jag vägrar somna innan de sista människorna lämnat gatorna. Jag går hellre ut och flanerar, ser på folk och minglar för att till fullo kunna njuta av att inte längre behöva tänka på sista spårvagnens avgångstid. Även detta gick lite för lätt.