När 08 blev 09 i 0Z
Nyårsaftonen blev helt klart en bra kväll. För första gången i mitt liv spenderade jag en nyårsafton i en park där det hölls fest med musik, fotboll, frisbee, lådvin, god mat och skönt folk som min och Ivans danska väninna Camilla bjudit in. Huskamraten Anne samt svenskvännerna Pontus och Amanda anslöt också. Det var en stor grupp som njöt av Camillas smörrebröd tills vi halv tolv begav oss ner till Yarra-floden i centrum för att beskåda Melbournes fyrverkerier som, med samma mönster, sköts upp parallellt längs med hela floden och från skyskraporna. Fyrverkerier kommer aldrig att bli en wohoo-upplevelse igen - det känns som om man sett samma sak ca 21 gånger - men det var ändå mysigt att dela denna stund med hundratusentals andra världsmedborgare. Det var packat med folk, men jämfört med det kaos jag upplevt ett år tidigare nere vid Themsen i London så var det som att byta Ryan Air mot SAS 1:a Klass.
Efteråt drog vårt gäng ner till stadsdelen Richmond där vi slutligen hittade det lurigt placerade lagret där efterfesten (efterfest i våra ögon) hölls. Man hade helt enkelt gjort om ett lager till en klubb med ljus, dansgolv, HipHopspelande DJ och MC: s som rappade. Till skillnad från andra nyårsfestalternativ så kostade detta inte $50 utan bara litet letande, vilken också höjde känslan av utvaldhet när vi väl kommit fram. I lagret, som hade fyllts med sköna människor, minglade vi vitt och brett. Jag spelade lite munspel och en kille kom fram till mig. Hans band hade spelat tidigare på kvällen och plockade fram sitt eget munspel för att visa lite moves.
Vid halv sex tog jag och Ivan tåget hemåt via Telstra Dome där 45000 helt vitklädda ungdomar strömmade ut efter nyårsnattens White Sensation Party och skrämde oss lite.
Park, fyrverkerier och svartklubb - 2009 började bra.
