Petters Musikaliska Resa

Efter att ha lärt mig att först titta till höger när man går över vägen (vilket inte var några större problem eftersom tre av länderna jag bodde i förra året hade vänstertrafik), efter att ha lärt sig att thongs betyder flip-flops och inte g-string, efter att ha lärt sig reglerna i australiensisk fotboll och efter att ha lärt sig dricka lemon, lime & bitter så är Australien inte direkt något exotiskt land full av ny visdom. Jag vill alltid lära mig nya saker, men eftersom nybyggarna här valde att, istället för att köpa en snabbkurs i aboriginspråk, fortsätta prata samma språk som innan, så lär jag mig inget nytt språkmässigt bortsett från fraser som "G'day", "G'd on Ya" och "No worries". Därför får jag lära mig andra färdigheter.



Spelandes "Ta Mig Till Havet"


I mitt hus finns det
cirka tio gitarrer - en av dem fick jag av Ivans skotska granne som åkte hem. Jag kallar den Gura G och jag hoppas att denne kan följa mig ett tag till på resan. Gitarrspelet kan, liksom engelskan, förbättras men jag kan fortfarande spela nästan allt, på samma sätt som jag kan uttrycka mig med en ganska exakt precision på det engelska språket, så det var dags för nya utmaningar. 

Hemma hittade jag snabbt även en blockflöjt som snart blev ett med mig. Jag gjorde en blockflöjtspellista på datorn och spelade till väl utvalda favoritlåtar tills blockflöjten allt oftare gjorde som jag ville. Snart köpte jag min egen gröna, genomskinliga flöjt i en musikaffär på Chapel Street.


Efter att ha sett publikens kvinnor smälta när aboriginungen spelade "Somewhere over the rainbow" på munspel i filmen "Australia" bestämde jag mig för att munspel nog ändå var att föredra som reseinstrument i jämförelse med digeridoo. 

Jag hittade ett litet bluesmunspel i vårt garage, men på julafton gav Emelie mig ett längre spel (jag fick spel) som är lättare att spela melodier med. Denna silverglänsande stämningshöjare har sedan första ögonblicket konkurrerat med mat om platsen mellan mina läppar.


En dag när jag promenerade på Chapel Street kände jag för lite mer drag i livet och spontanköpte ett dragspel i reseformat. Jag satte mig i solskenet i en park och försökte, med rasmus på luffen i tankarna, tämja bälgen men utan någon större framgång. Att spelet var med knappar istället för tangenter gjorde det knappast lättare och snart återfanns det i butiken.

Detta gav mig ett presentkort att spendera på nya musikaliska språk att lära mig.


Kommentarer
Postat av: Mats

Ser fram emot att få resa med dig lite framöver.

( Alltså på din musikaliska resa. )

2009-01-24 @ 20:31:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0