Relativt Relevanta Reflektioner

Den svarta Duetten hade stannat. Volvos trotjänare från 1966 som sakta men säkert tagit oss norrut, förutom ett stopp vid en rastplats där vi fått köpa startkablar och ta hjälp av en händig familjefar för att starta upp den igen, verkade nu inte vilja köra vidare på dessa vägar som säkert inte varit lika breda och i lastbilars våld som när vårt förhistoriska fordon först rullat ut på de svenska vägarna. Men det finns alltid lite tur i oturen och vår tur kunde fortsätta tack vare att vi hade stannat till precis framför en bärgningsbil. Nu fick vi äran att spendera en timme på en bilverkstad i Mjölby, en by som nog är bättre än självaste huvudstaden om man på en söndag behöver skaffa fram en generator till en bil från tiden då Walt Disney fortfarande var i liv.
  Eftersom jag och min bror var gång bilen stannat hade förvandlats från unga män till två damer i högklackat, kjol och läppstift som kunde bidra lika mycket som ett spädbarn till identifierandet av motorproblemet, så tänkte jag att man kanske kunde mjuka upp dessa östergötska bilmekaniker med mina sociala meckarkunskaper.
Ett hej ledde inte till någon vidare konversation så jag fortsatte med "vilken fin dag vi har fått idag". Den äldre mannen tittade nu på mig. Jag såg att han inte verkade tycka detsamma trots att solen sken, han fick mecka med bilar och titta på 2009 års Slitz-kalender när han ville. Han mumlade något om att det var ett "jävla skit att man skulle sitta där inne hela dagen" och förklarade "nä, man skulle sitta med fötterna i en sjöjävel och dricka en massa bira". Han var inte bokläsartypen, det förstod jag, och sade uppmuntrande att det nog fanns en dag för det med snart. Då ändrade han sig lite. "Öl?" "Jag ska fan inte dricka någon jävla öl, jag ska dricka sprit!". Jag ville inte kommentera det faktum att det var han och inte jag som pratat om öl. Konversationen var över.

  
  När jag hade vaknat upp denna soliga söndag, skavfötters med Christoffer i Malmö, hade jag aldrig kunnat ana att jag skulle hamna där, i Mjölby, senare samma dag. Jag hade inte heller planerat att åka till Stockholm. Det hade börjat med en familjemiddag där min bror Ola berättat att han skulle göra duettens ägare, stockholmsbon Johannes, sällskap upp och när Johannes kom för att hämta upp Ola så packade jag en liten väska och följde med på en ytterst spontan visit i vår kära svenska huvudstad. I bilen tog jag kontakt med folk jag känner i staden och märkte att jag snart hade en lista på uppåt tjugo namn att besöka.

  Nu hade en generator plockats ut från någon skändad bilkyrkogård i närheten och vi kunde rulla vidare. Det blir sällan som man tänkt sig, det är ju den yttersta charmen med livet, tänkte jag där jag stod på Stora Essingens hållplats vid halv tolv och skulle bestämma mig för en sovplats för natten.