Relativt Relevanta Reflektioner

Plötsligt var jag åter i Stockholm - Nordens huvudstad. Solen sken och vackra människor njöt av sina lattar (en latte måste ju i plural böjas som det andra nysvenska ordet med ett b framför) på uteserveringarna. Ja, i Stockholm var människorna lite snyggare. På det där ariska sättet. Alla var så blonda, blåögda och välklädda att det verkligen kändes som att det var ett annat land jag kommit till eftersom Skåne, trots att man där inte stöter på lika många japanska turister, i jämförelse med vår huvudstad känns som en annan värld. I Stockholm är till och med de fula snygga. Pensionärerna glider som deras båt i skärgården, brunbrända och med ett sexigt grått Dressman-skäggstubb, in i stadens glassbarer. Bebisars första lockar är snyggt bakåtkammade och den vita ralph lauren-pikén matchar perfekt med de små seglarskorna. Uteliggarna är snarare "utesittare" i sina solstolar där de, iklädda vintern 08/09: s parkasmodeller från Canada Goose, som Stockholmarna nu slängt i soptunnor för att ge rum åt sommarkollektionerna som just nu visas upp på innerstadens catwalk, smuttandes på ett glas rött, bloggar om dagens fynd.

  Min vän, stockholmaren Axel, uttryckte denna stockholmarnas snygghet på ett bra sätt; "tänk dig att du går på Oxford Street i London, sen tar du bort alla fula människor - då får du Stockholms innerstad". Och det stämmer ju. På Londons shoppingstråk trängs miljoner men endast några hundra tusen av dessa är direkt vackra. I Stockholm är det bara dessa hundra tusen som är ute och går på stan. Och alla verkar, dessa soliga dagar, leva ett bekymmerslöst "sex in the city"-liv. I Stockholm köper ingen något på rea och det påminner lite om Abercrombie & Fitch, som hellre bränner upp kläderna än säljer dem till ett billigare pris eftersom de då riskerar att hamna i "fel" händer.

Men jag skulle inte klaga. Den spontana resan dit finansierades av ett besök på Marielas Casino där jag (utåt sett) iskallt satsade en femhundring på roulettens svarta ruta. En satsning. Tusen kronor tillbaka. Enkelt. Självsäkert. Stockholmskt.

  Den I-dont-give-a-shit-surffrisyr(bilden) som hade blivit ett resultat av att jag velat ha en surfkilles sociala privilegier utan att behöva spendera flera timmar om dagen i en kallsup (det är inte ofta tjejer tvingar ut en långhårig, solbränd man i vattnet för att bevisa att han kan surfa - de blir av någon anledning bara väldigt nöjda när man säger ja på frågan "so, you're a surfer?"), kunde nu enkelt slickas bakåt och förvandlas till frisyren som symboliserar stek och i danmark kallas svenskehår. En solig dag i vår blåblodade, brunbrända, blonda huvudstad är så mycket stek att jag blir vegetarian men det är så det ska vara i det svenskaste av Sverige.