Relativt Relevanta Reflektioner

Good Morning Vietnam. Jag köpte ett munskydd (som enligt guiden Johan används för att skydda mot sol och inte mot avgaser) och gav mig ut i Saigon stad. Lägg märke till tvåbarnsfamiljen som trängt ihop sig på en moped längst fram på bilden nedan.
Johan och hans kollega Håkan bor i ett stort hus mittemot en nudelfabrik i en gränd en bra bit från centrum. När de åkte till jobbet följde jag med och spenderade sedan några dagar promenerandes i Saigon. Målet var att konversera så mycket med lokalbefolkningen som möjligt men när det visade sig tämligen omöjligt gick jag till backpackerområdet och plockade  upp en tysk kille som gav mig sällskap på en lång promenad genom små gränder där vietnamesiska kvinnor satt och skalade vitlök.
Det är i de små gränderna man ser den riktiga staden. Det är dock även i de små gränderna jag helst går genom i sällskap av någon annan. Vi gick förbi torget där asiatiska killar trixade med en fotboll. Snart stod jag i ringen med bollen klistrad på mitt huvud. När jag gått för att möta upp Johan den första kvällen tog han lite extra tid på sig så jag satte mig på ett av torgen och vilade.

En försäljarkvinna kom fram till mig och ville sälja en slags badmintonfjäderboll som man här trixar med. Jag sade nej, nej och nej men hon fortsatte och jag vände mig till en ung vietnames brevid. Jag frågade honom om det var något värt att köpa, han svarade att han hade en "boll" i sin väska och det slutade med att vi två hittade en öppen yta för att jag skulle få pröva på innan jag köpte något.

Hela torget var, så fort mörkret vid sextiden lagt sig över staden, fullt av små grupper som stod i en ring och höll fjäderbollen i luften. Snart hade vi vårt eget gäng och sporten visade sig återigen inte vara något problem för mig att behärska med hjälp av mina fotbollskunskaper. 

Under mina promenader sätter jag mig alltid och äter på en av serveringarna längs gatan. Man sitter på små barnpallar av plast och äter ris med kött - en portion som inklusive en skål soppa kostar ca 7 kronor. Jag slår mig alltid ner bredvid en vietnames och försöker få igång en konversation. De vill och jag vill men det känns helt omöjligt - de är helt värdelösa på engelska och det blir nog, precis som i Brasilien, jag som får lära mig språket om det ska bli mer snack och mindre verkstad här.

Vietnam är uppenbarligen ett land som haft manga olika ledningar de senaste åren.