Miljoner Morrande Mopeder
Hur skulle jag ta mig över vägen? 
Som mittnia i handbollslaget för några år sedan hade jag nytta av min split-vision men nu var det mindre luckor än så att ta sig igenom. I Saigon finns det fyra miljoner mopeder och framför mig susade tusentals förbi.
Jag hade haft sällskap med två portugisiska damer på planet från Perth och skulle nu promenera från deras hotell till min vän Johans kontor en kilometer bort. Jag ställde mig vid övergångsstället och fann att det skulle bli omöjligt att korsa gatan. Vietnameser, vietnameser, vietnameser. Överallt. Med mopedhjälmar och munskydd tutade de och körde huller om buller tills ingen visste vad som var höger och vänster sida av vägen. Efter att spenderat förra året i tre vänstertrafikerade länder så blir Vietnam ett perfekt acklimatiseringsmellanting innan jag är tillbaka i det högertrafikerade Europa. Här får man nämligen kolla åt alla håll, hela tiden.
Det förvånar mig att jag ännu inte har sett något blod på Saigons gator men jag antar att man, precis som jag efter ett tag, vänjer sig. Det handlar om att sakta, sakta glida fram mellan mopeder och bilar. Inga hastiga ryck - då är du (bokstavligt talat) körd. Varje gång en mopedtaxichaufför såg min måhända vilsna blick så kallade de på mig och undrade om jag ville ha skjuts men de borde själva kunna räkna ut att det bästa sättet att lugna en vettskrämd svensk som haft problem med att korsa vägen på nog inte är att sätta denne på en moped och själva ge sig ut i mördartrafiken.
Tutor, munskydd och vägkaos var mitt första intryck av Saigon och Vietnam som jag säkert kommer att hitta rätt i.
