Relativt Relevanta Reflektioner

Ungefär såhär ser det ofta ut vid middagsbordet i familjen med det undantaget att det inte endast är en som får ett utbrott utan allihopa. Allt diskuteras. Varenda mening som uttalas bryts ner till minsta detalj och analyseras. Pappan som är advokat och en perfektionist ut i fingerspetsarna träder oftast in i rollen som David Batra och de skrikiga, hetsiga diskussionerna mellan familjemedlemmarna, som i Sverige hade varit lika med skilsmässa, fosterhemsplacering eller tröstsupande, slutar oftast med att fadern plockar fram något slags lexikon och rättvisa skipas. Sedan skämtas det som vanligt ett tag till, men plötsligt smäller det till igen.
  Det är inte sällan jag som är upphovet till kunskapskriget eftersom jag ofta kommer med frågor kring den italienska grammatiken som de tävlar om att besvara med störst exakthet. Frågor om det italienska köket är också en het potatis.
Vid ena bordsänden sitter jag som en tennispublik och följer argumentationens bana mellan eldsprutande munnar och glödande ögon. Jag skulle vilja plocka fram gitarren och köra Bob Marleys "don't worry, about a thing, 'cause every little thing, is gonna be all right" men det gör jag inte. Det skulle vara som att sitta bland ett gäng rullstolsbundna och börja sjunga "get up, stand up" med samma artist. Vissa saker går helt enkelt inte att ändra.