Relativt Relevanta Reflektioner

Petter vill prova allt som är italienskt, sa Nicola när hans far hade frågat om jag ville ha en skvätt grappa (ganska förfärlig) efter kaffet. Min vän hade rätt. Om någon sagt att man i Italien alltid äter lite av sin bordsgrannes öronvax innan maten så hade jag glatt tagit del av förbrödringen och det är ju därför jag är här - inte för att iförd folkdräkt och träskor äta köttbullar och lingonsylt klagandes på dåligt väder.
Italianiseringen går väldigt synth, nej förlåt, piano framåt.

Jag bär nästan skjorta var dag, gärna med ett vitt linne under. Att mina märkesskjortor är köpta i Vietnam för mindre än vad en antipasti kostar här är behöver ingen här veta.

Jag gestikulerar gärna med händerna när jag talar. Att det beror på brister i min italienska vokabulär behöver vi inte lägga fokus på. Sarah, som precis börjat jobba i grabbarnas bar, blev tillsagd att sluta prata med mig när de höll på att stänga ner en kväll. När hon frågade varför hon inte kunde prata med mig så förstod jag snart varför. Hon kunde, trots könstillhörighet, helt enkelt inte prata och jobba samtidigt eftersom hennes händer fanns där för att likt en rappare markera varenda stavelse med en rörelse i luften vilket försvårade jobbet rejält.

Jag avslutar varje dag med en aperitivo i en bar. Aperitivon är något typiskt italienskt men det är kanske inte alla som har möjlighet att leva det Dolce Vita man lätt får för sig att Italienare lever och äta ute varje kväll.

Jag spenderar mer tid i badrummet än tidigare. Nu har jag ju sällan någon tid att passa men det tar ändå lite längre tid än vanligt, särskilt eftersom badrummet i lägenheten har fler krämer och sprayer än jag tidigare sett i ett hem bebott av bara män.

Jag kommer normalt sett en halvtimme sen till möten. Detta beror dock främst på att jag vet att den jag bestämt träff med kommer att vara en halvtimme sen.

Jag dricker hellre och oftare vin än öl även om vår kyl hemma (bilden) slår hål på myten om att italienare inte dricker öl. En gåva från japanska ölleverantören Asahi fyller upp det mesta av utrymmet som ändå är tomt eftersom vi alltid äter ute.

Jag lyssnar så mycket jag kan på de skivor med diverse italiensk musik jag fått av min vän Giulia och har skapat en Italiano-playlist på spotify.

Men jag är inte italienare. Jag har bara ett par skor. Jag motionerar och röker inte. Jag använder säkerhetsbälte. Jag häller gärna lite ketchup på pastan, sallad på pizzan, cola i rödvinet och sprite i det vita. Jag filmar aldrig på fotbollsplanen. Jag hälsar på folk jag inte känner. Jag är inte fanatiker av något speciellt fotbollslag. Inte besatt av blondiner. Och jag gillar Eros Ramazzotti.

Mörkblå himmel, fontän i flaggans färger och iklädd sampdoriatröjan från guldåret -94 som jag fått av Nicola. Några italienskapoäng.