Språket Som Sakta Sätter Sig
Italienskan börjar komma fram igen. Efter att i Milano nästan endast ha pratat svenska och engelska så har Chiavari erbjudit större möjligheter till att konversera på det inhemska modersmålet. Även om de välutbildade chiavariborna ofta vill prova sin engelska på mig så har det flera gånger lett till att de pratar engelska med mig som i sin tur svarar på italienska.
Värst är när jag, efter att trevande inlett konversationen med några osäkra formuleringar, säkerligen med en grov svensk brytning, och sedan drar till med några väl uttalade meningar som får min medkonversant att utbrista: jasså, pratar du italienska! Som om de trott att jag hela tiden tidigare pratat svenska med dem och tänkt att "fan, jag förstår ju svenska helt ok trots att det enda ord jag tidigare lärt mig var elskling från den där blonda kvinnan jag träffade en gång".
Att lyssna på andras samtal är också nyttigt för det italienska örat liksom tidningsläsande är för ögonen och imagen.
Häromdagen innebar det första regnoväder jag sett sedan jag anlände i detta idag annars rejält regnplågade land till att morgonlöpningen och strandhängandet uteblev till förmån för TV-tittande tills klockan tre då vi tog vespan till en närliggande by där vi åt glass och pizza innan vi återvände till Chiavari för ytterliggare mat och dryck i inte mindre än tre olika barer och restauranger. En fin kväll, men jag var minst lika nöjd med förmiddagen eftersom TV-degandet skedde i italienskt sällskap och kunde därför ses som ännu en lektion i språket jag knappast lärt mig lika bra svettandes på landsvägsuppförsbackarna under solen.
Oljor för nalkande lunch, färskpressad apelsinjuice, ordboken och la Gazzetta dello Sport på mina kompisars bar Moda Café är allt jag behöver.
